När kom dansen in i ditt liv?
– Tidigt, tidigt. Jag har alltid dansat och sett det som en självklar del av livet.
Fanns dansen i familjen eller var den mest i omlopp i din egen kropp?
– Farmor älskade att dansa och likaså mina föräldrar, om än det är mer styrdans. Lek och fantasi har alltid funnits i familjen och lusten att klä ut sig för att spexa inför födelsedagar och andra traditioner. Mina föräldrar såg tidigt att jag älskade dans så de satte mig tidigt i olika dansklasser. Jag visste redan som barn att jag älskade att vara på scen, älskade testa nya saker. Jag strålade redan som barn kan man säga och hakade även på filmprojekt. Fick huvudrollen i filmen ”Stjärnsystrar” när jag var åtta år gammal. Så att jag skulle jobba med uttryck på något sätt har jag varit övertygad om hela livet.
Vad tror du att den övertygelsen gjort med din identitet? Jag menar, vissa letar ju hela livet efter vad som är deras ”grej”, och du verkar ha funnit den omedelbart?
– Javisst! Visst är det orättvist? Jag har liksom fått det gratis. Jag har alltid vetat att dansen är mitt kall. Dessutom fick jag tidigt veta av min underbara danslärare Lada Lasko i Kiruna att man verkligen kan leva på dansen. Hon gjorde det till en verklig bild av livet för mig.
Hur har du utbildat dig efter uppväxten i Kiruna?
– Jag flyttade redan när jag var 14 för att gå sista året på högstadiet i Piteå och den dansklass som Svenska balettskolan har där. Sedan kom jag in på Kungliga svenska balettskolan som 15-åring. Det är ju en gymnasial utbildning. Det lustiga var att fastän platserna är få så var jag helt säker på att jag skulle ta mig in där. Du måste tro på dig själv för att lyckas. Dansen var så självklar för mig redan då.
– Nu tio år senare jobbar jag med alla delar av dansen. Jag formar egna produktioner och jobbar med många olika personer och teatrar.
Hur ser ditt arbetsliv ut i dag?
– Jag frilansar som dansare och koreograf. Ibland ger jag workshops men har medvetet valt att inte undervisa kontinuerligt då jag tycker det tar för mycket av min kreativitet. Jag vill forma idéer och jobba fritt.
Så hur skulle det gå om du bytte boendeort och flyttade från Göteborg där du bor nu och upp till Norrbotten?
– Jag har en enorm hemlängtan. Jag vill ha snö, vidder, riktig vinter. Och som jag ser det nu är en stuga någonstans runt Kiruna en möjlig bild. Att jag kanske tar runt tre månader per år där, skriver och jobbar på, samtidigt som jag tankar kraft i naturen. Men att leva här heltid ser jag som en svårighet. Nu, i Göteborg, kan det ringa folk och fråga ”Kan du komma och dansa en kvart nästa vecka?”. Här uppe känns det längre till jobben, så det skulle vara tufft. Tyvärr.
Följde du diskussionerna kring ett Dansens hus här uppe?
– Ja, och jag vet att det blev ett tråkigt beslut. Hemskt synd. Verkligen. Det behövs ju mer dans här!
Du tilldelades Rubus arcticus i år. Vad betyder priset för dig?
– Dels blev jag så himla rörd när jag hörde motiveringen. Så fin! (se faktaruta, reds anm.) Och priset innebär att jag kan ta mig mer tid till att fortbilda mig. Att gå kurs lägger man sällan in i sitt program som frilans. Jag är väldigt hungrig på nya utmaningar.