För andra året i rad finns Maja Qvarnström med i den prestigefyllda vårsalongen på Liljevalchs. Förra året fick hon ett fotografi antaget och i år ställer hon ut en rumsinstallation hon skapat tillsammans med Malmökonstnären Erik Lagerwall.
Årets verk har titeln Tjugo i fyra och kan närmast beskrivas som ett återskapat ett hem, med allt från köksskåp och dörrar till skräpmatsrester och pantflaskor. Föremålen har fotograferats av och klätts med fotokopior. På så sätt framstår de som realistiska samtidigt som de är uppenbart förvrängda.
Syftet är att väcka tankar kring vad som är verkligt och vilka egenskaper som särskiljer kopian. Verket ställer frågor kring hur vi lever våra liv - och hur vi skulle vilja leva.
- Det är en rumsinstallation som ska upplevas fysiskt. När man går in i den så kan man känna en ganska tryckande, till viss del deprimerande känsla. Jag tror att det är svårt att inte påverkas när man liksom omsluts av en verklighet som inte finns. Om det sedan är exakt samma känslor som vi har tänkt oss är inte så viktigt, säger Maja Qvarnström.
Mer än 2 000 sökte till vårsalongen. 130 antogs efter att ha granskats av en jury bestående av konstnärerna Ernst Billgren, Annika von Hauswolff och Peter Johansson.
Vad betyder det att få ställa ut på Liljevalchs?
- Personligen kan jag inte påstå att jag märkt av någon större framgång efter att ha varit med. Men det var roligare i år då jag fick vara på plats och arbeta med installationen. Förra året skickade jag bara in grejerna och då blir det anonymt på ett annat sätt.
Maja Qvarnström är 25 år och växte upp i Avan och Luleå. Efter att hon gått fotoutbildningen vid medieprogrammet flyttade hon för fem år sedan till Malmö för studier i fotografi och grafik vid Östra Grevie folkhögskola.
Hon är en konstnärlig mångsysslare som använder sig av många olika tekniker.
- Jag försöker att inte nischa mig. Mina verk är tematiska på så sätt att de har med mina tankar att göra, de är inte tematiska vad gäller teknik. Just nu tycker jag att det är väldigt roligt att skulptera och det känns som att jag rör mig lite grand bort från det tvådimensionella.
Framtidsplaner?
- Jag trivs bra i Malmö men framtiden är lite oklar geografiskt. Jag vill vidareutbilda mig, helst på en konsthögskola i Sverige, men det är tuff konkurrens så man kan inte ta för givet att det blir av. Jag söker lite olika skolor.
Närmast ställer hon ut på Dunkers kulturhus i Helsingborg, där hon är en av deltagarna i en samlingsutställning med verk av unga konstnärer från Sydsverige och Danmark.
När får vi se dig ställa ut i Norrbotten?
- Det vet jag inte. Jag är inte upp så jätteofta, man känner att avståndet är långt mellan Malmö och Luleå. Men blir jag inbjuden så finns det kanske anledning att komma upp.