Under onsdagen mötte företrädare för konsthallen representanter från Tornedalingarnas riksförbund för ett samtal om utställningen.
Eva Kvist, operativ verksamhetsledare i Svenska Tornedalingars riksförbund, gick på onsdagen in på polisstationen i Luleå tillsammans med ordförande Terje Raattamaa för att göra en polisanmälan.
– De tog det på stort allvar, berättar hon.
Under eftermiddagen hade de också ett möte med ansvariga i konsthallen. Under knappt en timme pratade de i ett stängt rum om upplevelsen av utställningen.
I konsthallen ronderar samtidigt väktaren Gunnar Pettersson. I vanliga fall är det entrén i Kulturens hus och biblioteket som är första prioritet, men just nu är det annorlunda.
Väktaren Gunnar Pettersson ronderar just nu lite extra ofta i konsthallen. "Det är en ganska stark utställning. Jag tänkte bara på det där med knivarna genom lagboken. Det berör en", säger han.
– Vi tittar till utställningen med jämna mellanrum. Det har inte hänt något som jag känner till, men det har varit lite åsikter om utställningen.
Anders Sunnas utställning i konsthallen har väckt känslor och nu vaktas den lite extra.
Ett konstverk som består av knivar genom lagböcker är larmat.
Installationen med knivar genom lagböcker är larmad.
När mötet avslutats bjuds pressen in. Förutom Eva Kvist och Terje Raattamaa närvarar Marie Wallstén, enhetschef för den del av Kultur- och fritidsförvaltningen där konsthallen ingår, och Hans Sundvall, konststrateg som var konstnärlig ledare för konsthallen när Anders Sunna bokades in.
Under mötet diskuterades var gränsen för den konstnärliga friheten bör gå.
Eva Kvist är en av de som är avbildade i Anders Sunnas målningar. Hon ser den för första gången i verkligheten idag.
– Jag blir ledsen. Jag kämpar för upprättelse för min minoritet och för framtida generationer. Folk blir illa berörda, upplever att tavlan är makaber och till och med att den innehåller ett hot mot vår minoritet.
Även Eva Kvists pappa Veikko Kvist är också avbildad i tavlan. Han jobbade som rennäringskonsulent åt länsstyrelsen och Sametinget. "Det är väl ingen som vill se sin avlidne far bli avbildad som en förtryckare med den här långa svarta rocken, när det var precis tvärtom, han kämpade för den en minoritet som ligger ner som inte har någon rätt i samhället", säger hon.
Eva Kvist är avbildad på målningen tillsammans med en rad andra personer som på ett eller annat sätt har betytt mycket för Tornedalen. Vissa är i livet, andra inte. De hon själv ser i bilden är bland annat Sven-Erik Bucht, Ragnar Lassinantti, sin egen far Veikko Kvist, Johny Lantto, Fritz Kalla med flera. "Bilden på mig är uppenbart tagen från min Facebook och på målningen håller jag någon form av invälvor. Det finns ett renkadaver och det ser ut som att det pågår en stöld. Det är väldigt tydligt att det är är vår minoritet det riktas mot, att är en missaktning", säger hon.
Själv kände hon inte till konstnären sedan tidigare. Hur hans släkt har behandlats är ingenting som hon menar att hon var varit inblandad i över huvud taget.
"Det är tydligt att Anders Sunnas målning är riktad mot tornedalingarna", säger Eva Kvist.
Det hon har velat ta upp med konsthallens företrädare är var gränsen går för den konstnärliga friheten.
– Det här är konst som väldigt tydligt anspelar på hat mot folkgrupp och dessutom en nationell minoritet som redan ligger.
Eva Kvist, som själv är avbildad i målningen, uppfattar den som makaber och rentav hotfull. "Jag blir ledsen", säger hon.
Terje Raatamaa vill som förbundsordförande även lyfta arbetsgivaransvaret när det kommer till hat, hot och förtal.
– Det blir en arbetsmiljöfråga.
Treje Raatamaa, förbundsordförande i Svenska Tornedalingars riksförbund, ser bilden som ett av flera exempel på hot och hat den senaste och att det nu har blivit ett arbetsmiljöproblem för hans anställda operativa verksamhetsledare Eva Kvist.
Marie Wallstén är nöjd med samtalet.
– Vi välkomnar också att det prövas rättsligt.
Varken hon eller Hans Sundvall är överraskade över innehållet i utställningen.
– Det kan man räkna med när man bjuder in Anders Sunna, han jobbar ju med politisk konst, säger Hans Sundvall.
Hans Sundvall var den från konsthallen som bokade in Anders Sunna och för honom blev innehållet i utställningen ingen överraskning. "Det får man räkna med när man bokar in Anders Sunna, han jobbar med politisk konst", sägar han.
Det finns också bilder på alla landshövdingarna i en nazisymbolik, var det något ni reagerade på?
– Han har använt de här symbolerna tidigare, och vi vet att det är hans formspråk, säger Marie Wallstén.
– Konstens viktigaste funktion i samhället är ju att väcka frågor, skapa debatt och att kanalisera känslor, så att samtal kan föras, och det tycker jag att den här utställningen är ett gott exempel på, säger Hans Sundvall.
Anders Sunna deltog under invigningen av utställningen i slutet av februari. Hans målningar och installationer kommer att vara kvar till slutet av april.
Konstnären Anders Sunna kommenterar polisanmälan via telefon.
– Enligt mina planer går allting som det ska just nu. Jag kan bara se positivt på det här. Vissa saker måste komma till ytan och jag visste att det här kommer att röra om i grytan ordentligt. Det är det som behövs, eftersom ingen tar upp det.
Anders Sunnas syfte är att få till en diskussion om hur illa hans släkt har blivit behandlad, något som han menar har tystats ner i 50 år.
Att länsstyrelsen inte har reagerat förvånar honom samtidigt inte.
– De väletablerade brukar vara tysta. De vet hur man ska sköta det här utan att konstnären ska få uppmärksamhet.
En del av dina verk väcker associationer till nazismen, hur tänker du där?
– Ser du några hakkors? Nej. Utställningen handlar om makt och vem som ska få berätta sin historia och när passar det att den ena historien inte får komma fram.
Anders Sunnas konstverk har en symbolik som påminner om nazismens. Men istället för hakkors har han lagt dit ett emblem för Länsstyrelsen.
Sunnas släkt förlorade sitt renmärke 1980, utsattes för tvångsförflyttning 1986 och 2019 förbjöd Sametinget och länsstyrelsen tillsammans deras renmärke, berättar han.
Anders Sunnas konstverk innehåller kritik mot både samer och tornedalingar, mot länsstyrelsen och finska, svenska och norska staten.
– Det här är något som ingen vill röra i med tång ens. Över 50 år har passerat och under tiden har man tillåtits förfölja en samisk familj. Inte ens media har bevakat det. Ett svenskt samhälle bygger på demokrati och rättvisa, vad gör det då att jag inte får berätta från min familjs perspektiv, vad är det som gör att jag måste hålla käften?
Anders Sunna tycker det är positivt med en polisanmälan som "rör om i grytan".
Hans familj pratar meänkieli och han kritiserar både sitt tornedalska och sitt samiska arv plus svenska, norska och finska staten, länsstyrelsen, Sametinget, STR och makten i det stora hela.
Nuvarande landshövding Lotta Finstorp porträtteras i utställningen tillsammans med sina föregångare.
NSD har sökt Lotta Finstorp, en av de porträtterade landshövdingarna, om en kommentar.
Hon avböjer via sms: "Yttrandefriheten är stark och viktig att värna i Sverige. Kulturen ska vara fri i en demokrati."