Systrarna växte upp i en prästgård i Yorkshire och omgivna av det karga hedlandskapet skapade de sina passionerade storverk.
Äldsta systern Charlotte blev berömd för ”Jane Eyre”, utgiven 1847.
Näst äldsta systern Emily gjorde samtidigt succé med ”Svindlande höjder”.
Lillasyster Anne släppte debutromanen ”Agnes Grey” samma år, men hamnade lite i skymundan. Hon hade skrivit klart berättelsen några år tidigare, men eftersom den kom ut först efter ”Jane Eyre” blev den bara betraktad som en blek kopia.
På senare år har den fått upprättelse som ”en rasande och feministisk roman”, enligt Samantha Ellis i The Guardian, med kritik av klassamhället och en varning för vad bristen på utbildning kan leda till. Anne Brontë skrev den under de år då hon jobbade som guvernant.
Den stora framgången för yngsta systern Brontë blev i stället ”Främlingen på Wildfell Hall”, som sommaren 1848 sålde slut på bara sex veckor. På svenska kom den först 2004, då hälsad med ett fång av recensionsrosor.
Romanen provocerade viktorianerna. Anne Brontë ville förmedla sanningen och beskrev bristen på kvinnors rättigheter, samt tidens sedeslöshet och misär. Som modell för bokens alkoholiserade man hade hon sin bror Branwell, som kort efteråt avled efter mångårigt missbruk av alkohol och opium.
Hon försvarade sig mot de pryda kritikerna:
”När vi har att göra med lastbara och elaka karaktärer, hävdar jag att det är bättre att framställa dem som de verkligen är än som de skulle vilja vara”, citeras hon i Juliet Barkers familjebiografi ”The Brontës” från 1994.
Liksom sina systrar skrev hon under pseudonym. Charlotte hade valt Currer Bell, Emily var Ellis Bell och Anne kallade sig Acton Bell. Under de namnen hade de tillsammans gett ut ”Poems”, men den såldes bara i ett par exemplar.
Efter genombrottet med romanerna avslöjade systrarna sina rätta identiteter. Intresset ökade då ytterligare eftersom det visade sig vara unga kvinnor som stod bakom de frispråkiga formuleringarna och de uppseendeväckande skildringarna.
Liksom sina syskon drabbades Anne Brontë av tuberkulos, men in i det sista skrev hon. Allra sista dikten hette ”Ett hemskt mörker faller på”.
”Jag fruktar inte döden, men önskar Gud skulle vilja spara mig, för jag längtar efter att göra något gott i världen innan jag lämnar den”, skrev hon i ett brev till vännen Ellen Nussey strax innan hon avled, bara 29 år gammal