Vad har de döda barnen från förr med Edvin att göra? Är gammelfaster bara virrig, eller ska han ta hennes varningar på allvar?
Romanen ”Viskning mellan väggarna” utspelar sig i Lina Stoltz hus i Boheden utanför Överkalix.
– Det är en släktgård på min mans sida som vi äger och har bott i tidigare, berättar författaren.
Hon fick idén till berättelsen när hon gick igenom sakerna som följde med vid köpet av huset. Där fanns en gammal koralbok, en tramporgel, och ett porträtt av dem som byggde huset.
Men det som främst fångade Lina Stoltz intresse var släktkrönikan. Familjen fick 14 barn, varav tre pojkar som döptes till Erik. De två första dog, sen kom den tredje som också fick namnat Erik, men inte heller han överlevde. Förr i tiden var det inte ovanligt att man återanvände namn om små barn dog.
– Det är som en klassisk spökhistoria, men också en berättelse om att flytta, att känna att man hör till, och att utmana sina rädslor. Det handlar om att flytta och att bryta upp, men också om spökeriet, och om hur man hör ihop med sin släkt, berättar Lina Stoltz.
Historien bygger på verkliga personer.
– De tre pojkarna har funnits på riktigt, liksom en gammal faster.
Boken innehåller en del Överkalixmål och andra detaljer från orten.
– Jag har skrivit många böcker där jag lånat miljön från Överkalix, men det är första gången jag använder riktiga ortsnamn. Äldreboendet Brännagården finns också med, och den gamla fastern pratar lite bondska.
– Just i den här berättelsen kände jag att det funkade att ha den lokala förankringen stark. Mina andra böcker kan egentligen utspela sig var som helst, även om alla utspelar sig i Norrbotten, vilket man förstår på grund av till exempel väder och miljö, säger hon.
Hur skriver man då en spökhistoria för unga på ”rätt nivå”, så den inte blir för skrämmande?
– Det är en ny genre för mig faktiskt, jag har aldrig skrivit spökhistorier förut. Och boken är så ny att jag inte hunnit få så många läsarreaktioner än. Men jag är själv ganska lättskrämd, så jag tror inte att det är någon risk att jag skriver för läskigt. Det jag tål, det tål mellanstadieläsare också, säger hon och ler.
Lina Stoltz skriver först på känsla och låter en sak leda till nästa. Därefter börjar redigeringsfasen, där hon mer metodiskt går igenom manuset.
– Jag kollar att jag håller temat och genren. Jag kanske märker att jag måste lägga in något ”spökigt” i det här kapitlet, nu var det ett tag sen sist. Så både att skriva på intuition och den känsla jag har för berättelsen, och att medvetet redigera metodiskt utifrån dramaturgisk teori.
Hon berättar också att ännu en bok är ”på gång”:
– Jag skriver på en ungdomsroman som kanske kan bli bok nästa år. Man vet aldrig, ibland tar det jättelång tid, det är ganska långa processer i bokleden.
Fram till den 21 december turnerar hon med en teatergrupp i skolorna i Tornedalen med den egna föreställningen ”Dåndimpen” som fått nypremiär inför jul.
– Jag spelar troll, det är väldigt roligt på scenen. Det är något helt annat att spela för barn än för vuxna, de är med på ett helt annat sätt.
Lina Stoltz växte upp i Överkalix och har bott där stora delar av sitt vuxna liv. Huset som hon skriver om i ”Viskning mellan väggarna” är fortfarande i familjens ägo, men numera bor de i Luleå.