Det var under coronapandemin som den frilansande kulturskribenten och författaren Anders Teglund sĂ„g sig nödgad att bli cykelbud, nĂ€r hans egen bransch krisade. Han skrev boken "Cykelbudet" om de anonyma myriader av matbud som passar upp pĂ„ medelklassen. Men det finns en Ă€n mer osynlig yrkesgrupp pĂ„ företaget â "dispatchern" â personen som likt spindeln i nĂ€tet styr alla buden digitalt.
En av dem kontaktade Anders Teglund för att berÀtta sin historia.
ââJag tĂ€nkte att företaget förtjĂ€nade det, dels med tanke pĂ„ hur de behandlade oss dels med tanke pĂ„ hur vi skulle behandla buden, och piska pĂ„ dem, sĂ€ger den före detta dispatchern Dennis Elyasi.
Han och Anders Teglund tyckte först att det var konstigt att mötas, frÄn sÄ olika positioner. Det gick rykten om att de som kontrollerade cykelbuden var botar, eftersom svaren var sÄ automatiserade. Och dispatchern var hatad bland buden.
ââDennis sade att det var mörkt att sitta pĂ„ den sidan, och det förstĂ„r jag, att behöva möta budens frustration â för vart ska de rikta den? Det blir ju mot restaurangerna eller mot dispatchern, sĂ€ger Anders Teglund.
"Ingen lyssnar"
Dennis Elyasi satt hemma framför sin skĂ€rm och koordinerade cykelbuden â som exempelvis kunde be om en rast, ifrĂ„gasĂ€tta om de var tvungna att cykla 15 kilometer för en enda bestĂ€llning eller höra av sig nĂ€r de blev instĂ€ngda i en port och kunden vĂ€grade hjĂ€lpa. GĂ„ng pĂ„ gĂ„ng skickade Dennis Elyasi ivĂ€g de förskrivna svaren.
ââOch de svaren hjĂ€lper ju inte överhuvudtaget. Det hjĂ€lper dem att fatta att man mĂ„ste cykla pĂ„ och att det inte Ă€r nĂ„gon som lyssnar, sĂ€ger han och berĂ€ttar att buden dĂ€rför fortsatte försöka fĂ„ svar pĂ„ samma frĂ„gor.
Med tiden började Dennis Elyasi mÄ allt sÀmre av sitt jobb. Han upplevde ocksÄ att han fick indirekta uppmaningar att vara strikt, samtidigt som ledningen tvÄdde sina hÀnder nÀr cykelbuden skrev negativt om honom i olika forum.
ââAlltsĂ„, nĂ€r budet ber om en sak och jag tar ett mĂ€nskligt, vettigt beslut om vad som blir bĂ€st â för budet, för kunden, för restaurangen... DĂ„ blev man mest bemött med "sköt ditt jobb" och "du ska inte ta egna beslut."
Organiseras som slaveri
Buden beskriver sin vardag som slavliknande. Anders Teglund började fundera över liknelsen och fann att slaveriets strukturer var en förutsÀttning för gigekonomin.
ââUnder slaveriets senare del, pĂ„ plantagerna i USA, var det ett slags experimentverkstad dĂ€r man tog reda pĂ„ âhur kan vi plocka bort vĂ„ldet, men Ă€ndĂ„ fĂ„ folk att slita hĂ„rt?" Och dĂ„ fick slavdrivarna en nyckelroll.
Man förde in mer element av kontroll och annan disciplinering Àn kroppsstraff. Dennis Elyasi flikar in att gigekonomin fungerar just sÄ: tackar du nej till de dÄliga körningarna dÀr man knappt ens tjÀnar pengar fÄr man en bock i systemet. SÀger man nej till arbetspass kan man fÄ en "strike", och dÀrmed sÀmre villkor.
ââNĂ€r slaveriet förbjöds insĂ„g de före detta slavdrivarna att rĂ€dslan för hunger driver mĂ€nniskor tillbaka till vilka arbetsvillkor som helst Ă€ndĂ„, sĂ€ger Anders Teglund, och pekar pĂ„ att det Ă€r likadant i dag: mĂ„nga av cykelbuden Ă€r migranter, andra har flytt vĂ„ld och förtryck, och lever under ett indirekt hot om att bli utvisade.
Anders Teglund argumenterar för hur slaveriet och sedan taylorismen (teorier om en mer effektiv arbetsorganisering) försvÄrar ett kollektivt tÀnkande. MÀnniskor stÀlls mot mÀnniskor. Samtidigt försöker alla bara lösa sin livssituation, Àven Dennis Elyasi.
ââFör honom var det viktigt att fĂ„ ett fast jobb sĂ„ att han kunde fĂ„ en bostad. Och det var samma för mĂ„nga slavdrivare pĂ„ 1800-talet, att om man klev upp ett snĂ€pp kunde man fĂ„ bĂ€ttre bostad, man kunde skaffa barn, man fick lite mer, sĂ€ger Anders Teglund.
Allt fler spökarbetare
Dennis Elyasi hĂ€vdar att han inte har dĂ„ligt samvete gentemot buden. ĂndĂ„ mĂ„dde han dĂ„ligt nĂ€r han drev igenom en behandling han egentligen tyckte var förkastlig. Till slut sade han upp sig. Att bli kallad slavdrivare tycker han Ă€r sanningens pris.
ââFörhoppningsvis kan det hĂ€r fĂ„ folk att kanske tĂ€nka annorlunda. Men generellt sĂ„ gĂ„r vi mot tider dĂ€r onlinebestĂ€llning blir mer och mer populĂ€rt, sĂ€ger han.
Anders Teglund vill inte bedöma huruvida det Àr fel eller inte att bestÀlla frÄn företag som Foodora. Han visar ocksÄ hur en allt större del av ekonomin vilar pÄ spökarbetare över hela vÀrlden, som utför krÀvande uppgifter utanför folks blickar.
ââĂter du choklad? Har du en mobil? Det finns sĂ„ mycket exploaterande arbete. Och jag tycker inte det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att sĂ€tta en exakt grĂ€ns. Men ett problem Ă€r ju nĂ€r de som arbetar dĂ€r börjar betraktas som andra typer av mĂ€nniskor som inte vi bryr oss om.