NY BOK
Tillstånd – Varannan gran, varannan tall och andra orimligheter
Författare: Axel Lindén
Albert Bonniers Förlag
Berättarjaget är slående likt författaren själv som för cirka åtta år sedan tog familj och pick och pack och flyttade till barndomshemmet någonstans i Östergötland. Och samtidigt blev skogsägare, en motvillig sådan.
Underrubriken Varannan gran, varannan tall och andra orimligheter" berättar om skogsbolagens generella syn på hur gallring av skogen ska gå till för att i slutänden få bästa möjliga avkastning. Men Lindén vill något annat, och framför allt ser han något annat i de tallar och granar, ja i de träd han stöter på när han med ovana händer för röjsågen för att verkställa sin egna gallring, som stavas experiment. Hata räta rader, skogen mår bäst av vild och frodig frihet, är tankegångar s"om inte sällan hämtas från den amerikanske författaren Richard Powers syn på miljö och natur.
Fast samtidigt, mitt under de idealistiska tankarna, kommer tvivlet: Är det någon idé? Varför inte bara anpassa sig och likt otaliga andra små skogsägare i Sverige se pengar och mera pengar, och därför framför allt satsa på granodling, det mest vinstdrivande?
Och, som det inte var nog, hemma ha en son som biologiskt inte var en av deras egna, men som känslomässigt blivit det och som hotas med utvisning till krigets Afghanistan. Och ha en dotter som är med sin tid och ifrågasätter det mesta, men även ställer frågan: Varför röstar du inte, pappa?
Jag gillar verkligen "Tillstånd"; tonen, reflekterandet och de motstridiga känslorna. Det är synd om människorna, skrev Strindberg.
Om inte allt, så det mesta lever i den skog Lindén äger och känner sig befryndad med. Han känner till skogsbolagens vokabulär om "bonitet", markens virkesproducerande förmåga, men vill i stället prova på ek och bok som ger lägre "bonitet". Han höjer i det lilla upprorets fana, men missförstås allt som oftast, till exempel av jägarkolleger som undrar: "Vad är det för konstig avverkning du gjort?"
Jag hade gärna suttit med Axel Lindén på en stubbe i skogen medan röjsågen och den isländska hästen fått vila. Jag hade varit idel öra och kanske fått höra mer om hans syn på sig själv som en del i ett större sammanhang bakåt till hans farfars tid. Och kanske tagit del av ett djupare resonemang runt klimatförändringarna, som finns som en oroande underström i "Tillstånd".
Det hade varit intressant och samtidigt, alltid detta samtidigt, som trolig kritik kring boken som till exempel önsketänkande, hippie-idéer, gröna vågen-dito, flum och så vidare hade kunnat dryftas.