Nigerianskan Nikki May var sju år när hon hemma i Lagos för första gången fick kontakt med ”The Famous Five”. En kompis hade alla böcker i serien och Nikki May slukade dem en och en, flera om och om igen.
Enid Blytons berättelser var fängslande och spännande, men dessutom blev May fascinerad av de lustfyllda beskrivningarna av maten.
Hon kände det som att hon förflyttades till en annan värld, en värld som hon älskade.
När böckernas lillebror Dick tog en tugga av en sandwich med tunga rullade hon ihop sin egen tunga i munnen för att försöka dela upplevelsen. Snart började hon drömma om syltkakor, trots att hon aldrig hade smakat sylt eller ens sett en smördegsform.
Lite svårt hade hon att förstå ”lashings of boiled eggs”. I hennes tillvaro innebar ”lashings” inte massvis, utan prygel - något som drabbade många skolbarn i 1970-talets Lagos, liksom det sker än i dag.
Fem-böckerna kom att prägla hennes syn på mat. Den besatthet som uppstod har följt henne genom livet och smaksätter nu hennes författarskap.
”Fiktiv mat inte bara fäster dig vid en plats, den är också en väg in till en karaktärs själ”, skriver hon i senaste numret av den litterära tidskriften Karavan. ”Jag bara måste veta vad mina karaktärer äter och hur de känner kring mat”.
I hennes debutroman ”Wahala” från tidigare i år berättar hon om tre väninnor som är från Nigeria men har flyttat till London, en bakgrund identisk med hennes egen. Visserligen föddes hon i Bristol, men när hon var två år flyttade familjen till Lagos där hon bodde tills hon var 20 och valde att återvända till England för att jobba i reklambranschen.
När hon romandebuterade var hon alltså en mogen och medveten kvinna, med övertygelsen att mat och matlagning måste vara med som viktiga kryddor i en berättelse.
Var kvinnorna handlar sin mat, hur de lagar till den, vad de använder för ingredienser, hur de förvarar sin ketchup – allt sådant ville hon ha med för att väcka sina romanfigurer till liv. Vad en människa äter är ett av de mest signifikativa dragen i hennes karaktär. Genom att ta med maten tycker May sig skapa mer autentiska och utpräglade personligheter. Tack vare maten får var och en sin egen dimension.
Maten har även hjälpt henne att förena de två kulturer som varit hennes liv, för som hon säger:
”När det handlar om mat innebär två hem hur som helst dubbel glädje.”
Enid Blyton lär le i sin himmel.