Thomas Öberg och Jan-Erik Nilsson har båda levt och arbetat med naturen hela livet, och har vistats mycket i fjällvärlden. För två år sedan träffades de för första gången, i Kebnats, där båten går över till Saltoluokta:
– Jag stod och fotograferade en tjäderhöna med kycklingar när en man med långt teleobjektiv klev ut ur en bil. Vi gjorde sällskap den dagen, gick upp på ett berg tillsammans och hade trevligt. Efter två veckor ringde han och vi bestämde oss för att göra en bok, berättar Thomas Öberg.
Jan-Erik Nilsson har fotograferat och Thomas Öberg står för texterna.
– Det är en kärleksförklaring till den gamla skogen, säger Thomas Öberg.
De har fokuserat på urskogsområdena längs vägen mot Vietas, Stora Sjöfallet och Ritsem.
– Många turister har kalfjället som mål och kör bara förbi det här området. Det är förståeligt, men samtidigt lite synd, för det finns otroliga kvaliteter i de här skogarna. Det har vi velat lyfta fram.
Korta, poetiska texter varvas med naturbilder, fakta och tips.
– Boken behöver inte läsas från pärm till pärm, man kan hoppa och plocka det som man är intresserad av. Det är ingen sammanhållen berättelse på det sättet.
Thomas Öberg är uppvuxen i Örebro men har sina rötter i Malmberget och Piteå. Jan-Erik Nilsson kommer från Södertälje. Båda hamnade i Norrbotten, och blev kvar. Det var inte minst naturen som lockade.
– Den känns väldigt ursprunglig. Sen finns groteska kalhyggen, vattenkraftsmagasin och gruvdammar, men det finns ändå gott om natur som vi uppfattar som orörd. Samtidigt är den natur som kan se ut som orörd vildmark ha många spännande spår av gamla tiders människor, som inte förstörde landskapet, men som brukade det. Hela det här området är fullt av sådant, säger Thomas Öberg.
Han berättar initierat om diskreta fornlämningar som eldstäder, fångstgropar, och märken i tallarna där man skördat bark som torkades och rostades för att användas som vitamintillskott.
– Sådana spår kan fascinera mig väldigt, att de nyttjat naturen utan att föröda den.
Thomas Öberg är intresserad av att se arter, växter och fåglar och vill gärna peka och berätta för dem som han har med sig på vandringarna.
– Å andra sidan är det så, som jag också skriver i boken, att vi mår gott av natur. Forskning visar att naturen är läkande och glädjande. Det känner nog alla, även jag. Den ger oss sinnesfrid, att kunna vila ögat på en avlägsen horisont vid havet, eller vid fjället där man ser den ena toppen efter den andra som växer bortåt.
– Kroppen hamnar i ett viloläge när man ser allt det där. Närheten till djur och växter är kravlöst, det kräver inget av mig. I staden, på arbetsplatsen och i hemmet ställs mycket krav på oss som människor. Naturen är en del i vilan.
I boken tar de också upp de hot som finns mot urskogarna.
– Men det är mer en kärleksförklaring till den orörda skogen än en hatskrift mot skogsbruket, man förstår kanske ändå att vi inte gillar kilometerstora kalhyggen. Men vi skriver givetvis om det också.
De berättar utförligt i både ord och bild hur hela dalgången blev förstörd av vattenkraftsutbyggnaden, om sjöarna som reglerats, om Suorvadammen som stiger och sjunker 30 meter på kort tid när vattnet tappas och fylls på.
– Det är en fullständigt onaturlig rytm för en sjö, och det beskriver vi. Det skär som en kniv rakt genom världsarvet Laponia. Men vänder man sig åt andra hållet ser man urskogarna som inte har förändrats sedan istiden, utan bara fått utvecklas efterhand.
Även klimathotet tas upp i boken.
– Hur kommer de arter som anpassat sig efter vinter och snö att klara sig? Det finns en hel del sådana tankar också, och renskötare som är oroliga för framtiden.
I tio kapitel beskrivs det mångtusenåriga kulturlandskapet i ord och bild. Där finns berättelser om kallkällan och våtmarkerna och porträtt av människor som Sun-Ristin Kuoljok – ”en samisk kulturbärare som bar den gamla tiden i hela sin kropp”.
Där finns foton från skogens alla årstider. Blåbär och skvattram, en fräsande fjällämmel och snölandskap. Det går att stifta bekantskap med taigans papegoja och fjällens näktergal. Bilder på skogsgräsfjäril och ryssflugor visar det stora i det lilla.
Genom QR-koder i boken går det att lyssna på jojk eller fågelsång, lära sig olika växter och djur, och höra en tjädertupptango.
Författaren Mikael Niemi har skrivit förordet till boken som han inleder med ”När jag hör ordet skog suger det till i höfterna. Det är benen som vill börja vandra”.