Karavan är en litterär tidskrift som vill öka kunskapen om skönlitteratur från Afrika, Asien och Latinamerika.
Det andra numret för året ägnas till stor del Nigeria, Afrikas folkrikaste land med drygt 190 miljoner invånare.
På senare år har allt fler kvinnliga nigerianska författare uppmärksammats. Chimamanda Ngozi Adichie har till exempel prisats för ”En halv gul sol” och ”Lila hibiskus”. Andra är Sefi Atta, Ayòbámi Adébáyò och Oyinkan Brathwaite, vars roman ”Min syster, seriemördaren” kom på svenska i våras.
Bland männen nämns Chris Abani och Chigozie Obioma, som 2015 blev nominerad till Bookerpriset för ”Fiskarmännen” och har betecknats som arvtagare till Chinua Achebe, ”den moderna afrikanska litteraturens fader”. Till storheterna i den nigerianska litteraturens historia räknas även Buchi Emecheta, den första tongivande kvinnan, och naturligtvis Wole Soyinka, som fick Nobelpriset 1986 för att han ”i ett brett kulturellt perspektiv och med poetiska övertoner gestaltar tillvarons drama”, som det hette i prismotiveringen.
En av landets nu mest tongivande är Ben Okri. Han vann Bookerpriset 1991 med ”Den omättliga vägen” och är vice president i den organisation som delar ut The AKO Caine Prize for African Writing, Afrikas främsta litteraturpris.
Okri säger i en intervju med litteraturvetaren Erik Falk och Karavans redaktör Birgitta Wallin: ”Det är så många människor, så många historier, som samlats på en och samma plats. Nigeria fullkomligen spricker av den energin.”