NY BOK
Dorthe Nors
Karta över Kanada
Översättning: Ninni Holmqvist
Ordfront
För att så korta texter ska fungera måste skribenten uträtta mycket på väldigt små ytor. Den konsten behärskar Nors väl.
Ibland minskar hon drastiskt ner den miljö där berättelsen utspelas. I en novell ligger till exempel en man med bruten fot i ett jakttorn och där, på de få kvadratmeterna, är vi sedan kvar. Han med foten har ingen mobil. Efter ett dygn i tornet är han ganska mör, också i skallen, men inser inte att han kanske är dödsdömd.
Men framför allt måste det mesta i så starkt beskurna texter förbli outsagt och ändå anas, en bit under ytan. Läsaren får då läsa neråt och på egen hand återskapa det utelämnade.
En annan novell handlar om ett dråp, om jag nu läser rätt, en monolog, levererad av en lektor. I en tredje text samlar två flickor in pengar till cancerfonden och stöter då på en havererad kvinna som skulle behöva all hjälp hon kan få.
Uppslagen är alltså oväntade och drar åt olika håll. En man reser runt i USA och presenterar sitt företags framtidsplaner. I en återkommande dröm dyker en fågel upp och plockar bort kött från hans bröst. En änkeman tror att han ska få sova över hos en kvinna men hamnar i stället på ett åttioårskalas.
Trots att texterna är så korta kan man inte ens när det bara återstår ett par rader ana hur de ska sluta. Oväntade slut var ju typiska för den klassiska novellen - slutklämmen skulle ju helst också kasta nytt ljus över personerna. Så är det inte här. Å andra sidan blir man gång på gång överraskad inne i texterna.
En man i en berättelse står och stirrar på Nelsons grav i Saint Paul's. Han har läst på om sjöhjälten innan han besöker kyrkan. Men hustrun sitter utanför, försjunken i sin mobil. Förr hade hon följt med in och lyssnat, tänker mannen. Det kanske är samlingens genomgående tema: att livet inte blev som vi trodde.
I den förra samlingen, "Kantslag", fanns ett hot man inte alltid kunde lokalisera. Den känslan har jag även nu. Flera av gestalterna i "Kantslag" gled också in i en sorts galenskap eller i svårtydda gränstillstånd och även den stämningen återkommer i den nya boken. Men personerna i den förra samlingen kunde jag begripa mig på bättre. När jag försöker läsa mig närmare människorna i "Karta över Kanada" händer inte så mycket.
Två historier handlar om kvinnor som förskjuts och blir besatta i den man som lämnat dem. Där finns material till en roman. Men det är nog en förflugen tanke. Dorthe Nors arbetar inte så.