Året är 1934 och sedan flera år tillbaka samlas unga poeter hemma hos litteraturkritikern Knut Jaensson och författaren Tora Dahl på Lidingö. Eyvind Johnson är lika gammal som seklet och har återvänt från Paris och bosatt sig i Stockholm med hustrun Aase Christoffersen.
Året innan har Johnson gett ut romanen ”Regn i gryningen”. Den är ett uttryck för de unga poeternas nya förebild D H Lawrence, som skrev romanen om lady Chatterley och hennes älskare, skogvaktaren.
Hemma hos paret Jaensson/Dahl umgås Eyvind Johnson med andra unga författare. En av dem är Gunnar Ekelöf. Han är den annorlunda i sällskapet, en överklasspojke. Johnson och de andra är arbetarbarn och räknar sig som arbetarförfattare.
Gunnar Ekelöf är lycklig, han är förlovad med sina stora kärlek, 24-åriga konstskolestudenten Irma Ahlström. Den gifte proletärförfattaren Eyvind Johnson fattar tycke för henne. Han börjar uppvakta henne och säger som huvudpersonen i ”Regn i gryningen”: ”I denna stund är du inte förlovad. Jag upphäver din förlovning …” Det blir som i romanen, fattigpojken Eyvind erövrar borgardottern Irma från överklasspojken Gunnar.
Tre år senare berättar Gunnar Ekelöf för Ivar Lo Johansson om det som hände. Det sker en sen kväll på krogen. Det handlade enligt Ivar Lo om ”en ohygglig historia, oöverträffbar i ondska”. Författarkollegan Eyvind Johnsson hade stulit Ekelöfs fästmö under de mest förödmjukande former.
Gunnar Ekelöf och hans Irma gjorde succé i de nya kretsarna och han gick snart som son i huset hos författarsällskapets värdpar Jaensson och Dahl på Parkvägen. Ekelöf skrev så här i det första tackbrevet till värdarna: ”Slutet blev ju litet livligt, hoppas att vi inte bar oss alltför illa eller fånigt åt. Jag minns bara att Irma dansade solo, vilket hon ångrar, och att jag sparkade Eyvind, tyvärr men utan sämre avsikter. Nånå, så där blir det ju alltid.”
Det blev snart uppenbart för alla, utom för Gunnar Ekelöf, att Eyvind Johnson kurtiserade Irma. Han och Irma hade inte bara en affär bakom hans rygg. De planerade att hålla förhållandet hemligt tills Gunnar och Irma hunnit gifta sig. Först som gift räknades en ung kvinna i 1934 års Sverige som vuxen och fri. Då skulle hon vara fri att skilja sig. Eyvind Johnson skulle skilja sig från sin fru och sedan gifta om sig med Irma.
Alla kunde inte hålla tyst. Knut Jaensson och Tora Dahl berättade om planerna för Gunnar Ekelöf. Han ringde genast Irma och slog upp förlovningen. Sedan var han en krossad man som tog till flaskan. Historien kom ut, väckte indignation och Eyvind Johnson fann sig mer eller mindre utstött. Han återvände till sin familj och skrev flera år senare ett brev till Ekelöf och bad om förlåtelse för sitt agerande.
Irma Ahlström blev teckningslärare och levde resten av livet i Lund. Där kan kärleksbreven från Gunnar Ekelöf till henne läsas i universitetsbiblioteket.
Jesper Högström nämner historien om Eyvind och Irma i biografin ”Jag vill skriva sant. Tora Dahl och poeterna på Parkvägen”, som kommer ut i augusti.