Debutromanen "Himlabrand" blev både prisad och hyllad nu släpper Jokkmokksförattaren Moa Backe Åstot sin andra roman. Som handlar om 14-åriga Vilda som kämpar med sin samiska identitet och blir ifrågasatt av sina klasskompisar. Är hon verkligen en riktig same?
I januari 2021 debuterade Moa Backe Åstot med boken "Himlabrand", en kärlekshistoria där renskötaren Ánte blir förälskad i sin bästa vän Erik och brottas med att vara både same och homosexuell. En roman som prisats flera gånger och blivit nominerad till det ärofyllda Augustpriset.
Redan innan "Himlabrand" var släppt började nya berättelser växa fram hos Moa Backe Åstot, om samiska 14-åriga Vilda som är huvudkaraktären i hennes nya roman "Fjärilshjärta" som släpps den 21 april.
Vilda kämpar med sin samiska identitet, hon har varken fått med sig samiskan eller kolttraditionerna hemifrån. Är hon verkligen en riktig same?
Hennes starkaste länk till det samiska arvet är hennes Áddjá – morfar– som är den sista i hennes familj som talar samiska. Det är till honom hon planerar att vända sig men då händer det som inte får hända, han får en hjärtattack och dör.
– Det är då den verkliga berättelsen börjar. När Vilda på egen hand måste hitta fram till det samiska och samtidigt hantera den stora sorgen att förlora sin Áddjá, säger Moa Backe Åstot och fortsätter:
– Jag tänker att både "Fjärilshjärta" och "Himlabrand" har gemensamt att de tar upp frågor om vem som är en riktig same. Det handlar om helt andra saker för Vilda än för Ánte men någonstans är det samma fråga: Vad krävs för att få kalla sig same? Jag tror många samer kan känna igen sig i det. Speciellt i tonåren kan identitetsfrågor vara väldigt jobbiga.
Har du själv slagits med de här frågorna när du var tonåring?
– Ja, det har jag. Varken Vildas eller Ántes berättelse är min berättelse, men det är klart att jag också funderat på min identitet på olika sätt. Det tror jag de flesta gör, speciellt i den åldern. Jag har tagit inspiration från mina egna känslor även om det inte handlar om mig.
Varför väljer du att skriva om samisk identitet?
– Det är något som jag saknade att läsa om när jag var tonåring. Att hitta böcker att spegla sig i på olika sätt. Det samiska kan vara väldigt viktigt för dem som relaterar men också för alla som inte gör det, att få veta hur det är att vara same. Framför allt att vara ung same idag.
"Det samiska kan vara väldigt viktigt för de som relaterar men också för alla som inte gör det, att få veta hur det är att vara same. Framför allt att vara ung same idag." säger Moa Backe Åstot.
Din förra bok blev både hyllad och omskriven. Känner du någon press nu med nya boken?
– Att "Himlabrand" fick mycket uppmärksamhet har gett mig en skjuts in i författarskapet, men jag har inga förväntningar på att det ska bli likadant. En anledning till att "Himlabrand" blev så uppmärksammad handlar nog om HBTQ-ämnet i kombination med det samiska. "Fjärilshjärta" är en helt annan bok. Det är svårt att säga hur den kommer att tas emot, säger hon och fortsätter:
– Men det enda jag kan hoppas på är att den hittar sina läsare. Det är egentligen det viktigaste för mig. Att målgruppen förhoppningsvis kan relatera till berättelsen och att den kan hjälpa människor på det sättet. Bra recensioner och nomineringar är inte lika viktigt, även om jag blivit väldigt tacksam över det med "Himlabrand".
Hur känns det inför boksläppet?
– Jag har tänkt att det är ett tag kvar, men nu börjar det verkligen närma sig. Det är nått som jag har jobbat med länge själv och tillsammans med förlaget. Nu kommer plötsligt vem som helst att kunna läsa den. Det är pirrigt, säger hon med ett leende.
"Nu kommer plötsligt vem som helst kunna läsa den. Det är pirrigt", säger Moa om boksläppet.
Berättelsen om Vilda började växa fram redan innan "Himlabrand" var utgiven. Skriver du på någon ny bok redan nu?
– Ja, kanske. Jag tror att jag har ett frö. Det är inte direkt att jag vet att det jag skriver nu ska bli min tredje bok men jag skriver lite sporadiskt. Där vi får se vad det blir av det, jag tycker det är svårt att veta i ett tidigt skede – att det är nu jag börjar skriva på en ny bok. Det är lättare att i efterhand kunna se att ja, det var vid den tidpunkten jag började skriva den berättelsen.
Har skrivandet alltid varit självklart för dig?
– Jag tror det. Redan när jag var liten fick mamma häfta ihop papper när jag hade skrivit små historier och ritat bilder. Jag har alltid drömt om att vara författare och det har ständigt varit en del av mitt liv.
Och nu är du författare. Hur känns det?
– Jag kanske inte riktigt har ordentligt hunnit ta in hur det känns. Men nu när du påpekar och man verkligen tänker på det, känns det ganska ofattbart. Det har alltid varit min dröm och nu har den gått i uppfyllelse.