Konsten blev tidigt ett stort intresse för Alma Thörn, som är född och uppvuxen i Umeå. Hon utbildade sig på Umeå konstskola, och i slutet av första läsåret hittade hon rätt – under en kurs i berättande bild med serietecknaren Anneli Furmark:
– Det var första gången jag ritade serier, och jag kände direkt att det var min grej. Jag gillar när text och bild samspelar på det sätt som de gör i serier. Man kan driva upp tempot, det blir nästan lite filmiskt när man jobbar i sekvenser, det tycker jag är kul. Sedan gick jag Serieskolan i Malmö.
De första tankarna på serieromanen ”Alltid hejdå” uppstod i mormors källare:
– Det var sommaren 2016, precis innan jag skulle börja på Serieskolan, och jag letade efter något att läsa.
Alma Thörn hittade en bok med ungdomars texter om sina liv, utgiven av en tidning någon gång under 1970-1980-talet. Almas mamma Johanna, som då bodde i Malmberget, hade skrivit om sina föräldrars skilsmässa.
– Jag tyckte att det var väldigt fint. En fin text, och intressant att det var något vi hade gemensamt, utan att vi hade pratat om det.
Hon tog en kopia av texten som fick ligga till grund för en av de första uppgifterna på Serieskolan, en kort serie på fem sidor. Den utvecklade hon senare till det som blev romanen ”Alltid hejdå”, där Alma och hennes mamma berättar sina historier parallellt.
– Jag tyckte att det var ganska skönt att växla berättelse, ta en paus i den ena om jag körde fast. Samtidigt var det spännande att få berätta två historier med gemensamma beröringspunkter.
Innehållet är till stor del självbiografiskt, eller autofiktivt.
– Jag har klippt i mitt eget liv och sammanfogat olika händelser, så allt kanske inte hände exakt i den ordningen. Det känns viktigt att trycka på att mammas del av berättelsen är mer baserad på händelser, anekdoter jag har hört sen jag var liten. Den är lite mer fritt tolkad. Men i båda berättelserna har jag jobbat mycket med känslan, att den ska vara sann. Den har varit det viktigaste att förmedla.
Hon gick ut Serieskolan 2019, och jobbade sedan heltid med boken fram till i våras.
– Det finns inget bättre än när jag får till en sida som blir snygg, det är en extrem kick. Det roligaste som finns är att sitta och rita.
Genom serietecknandet hittade hon också tillbaka till berättandet.
– Jag skrev en del noveller på gymnasiet, men med serierna kom skrivlusten tillbaka. Det är ett så bra sätt att berätta på, det var egentligen då jag började skriva historier igen.
I höstas blev ”Alltid hejdå” en av de romaner som nominerades till Augustpriset.
– Det kändes väldigt stort och inte alls vad jag förväntat mig, så klart. Men jag blev väldigt glad. Och motiveringen var fin. Det kändes som att de hade förstått vad jag ville.
Är uppmärksamheten en fördel eller en nackdel?
– Det är lite så att jag oroar jag mig för att jag redan har gjort min ”Mona Lisa”, men jag tänker att det har gett mig lite självförtroende i skapandet ändå, vilket känns ganska skönt.
Alma Thörn fick barn för tre månader sedan och är just nu föräldraledig.
– Det kändes konstigt när nomineringen kom, jag hade inte tänkt på den där boken, bara tänkt på mitt barn. Jag har en del idéer, men det får vänta. Jag tänker att jag har fler böcker i mig, men det känns svårare att göra den andra boken.
”Alltid hejdå” blev nominerad i kategorin "Årets svenska barn- och ungdomsbok", men Alma Thörn satte aldrig någon ålder på boken när hon skrev den.
– Jag skrev den inte med tanke på dem som läser, men jag tänkte nog att alla skulle kunna läsa den. Att den nominerades i barn- och ungdomsboksklassen tyckte jag var bra. Jag har fått många reaktioner från unga, vilket jag är gladast för. Jag kommer nog att fortsätta röra mig i den ålder jag berättar om, det är en spännande ålder att fördjupa sig i, säger hon och tillägger:
– Vuxna har skrivit till mig och berättat att de gett boken till sina barn, som varit skilsmässobarn, och att barnen har tyckt om den. Det har varit väldigt roligt, att någon i den åldern och situationen som skildras har läst och tyckt om. Det känns fint.