Magiskt kammarspel med trolleri också i texten

NY BOK

Graham Swift 

Här är vi 

Översättning: Hans-Jacob Nilsson 

Bonniers

Det är som att vara med i en film, tänker Ronnie och börjar tycka om dem "väldigt mycket". Viktigast av allt: mannen kan trolla, det ger pojken ett "mål i livet" och han blir trollkarlens lärling.

Graham Swift berättar den delen av historien genom att lyfta in Ronnies erfarenheter men så skickligt att ändå mycket därutöver blir synligt, både det pojken bara anar och det han ännu inte förstår. Och den lille pojkens språk kommer så lätt och fint till Swift.

"Här är vi", som kortromanen heter, är en pärla, ett kammarspel som till stor del äger rum på en sådan scen där man ger varietéer.

När Ronnie efter sex år måste återvända till sin hårdhudade och bittra mor är de totala främlingar för varandra och klyftan fördjupas då Ronnie meddelar att han vill bli trollkarl.

Jack, Ronnies vän, dansar, sjunger och spexar. Han är en genial publikfriare och drar in Ronnie i underhållningsbranschen. Evie blir hans assistent. De är mycket framgångsrika och Ronnie skapar och utför allt fler häpnadsväckande nummer.  

Det vilar något av trolleri också över texten. Man ser inte riktigt vad Swift egentligen gör, allt verkar så enkelt. Så ska det ju vara i ett lyckat trolleri. Och de där tre personerna blir mycket levande men behåller samtidigt en del av sina hemligheter för oss.

Evie och Ronny ska gifta sig när säsongen är slut. Men så tar texten ett våldsamt hopp. "Nu är Evie sjuttiofem år", står det plötsligt. Och så får vi veta att det blev Evie och Jack som gifte sig och levde ihop i 49 år. 

Evie tänker tillbaka på de där sommarmånaderna med Ronnie 1959 och tycker då att det var tillfälligheter som avgjorde hennes liv. När Ronnies mamma fick en hjärtattack måste han lämna teatern och besöka henne i London. Då förändrades allt och jorden började snurra åt ett annat håll.

Boken avslutning är lika intagande som dess inledning. Den handlade ju om Ronnies lyckliga barndom. I det sista partiet håller änkan domedag över sig själv. Men en hel del ljus faller också över de där trollkonsterna som hänförde deras publik. 

Den sköna litteraturen är också något av ett trolleri: när vi läser ser vi ju något som inte finns! På samma obegripliga sätt, som när en duva oväntat lyfter från en magikers hatt, uppstår lycka och elände då vi betraktar ett par krumelurer på papper.