Det var under ett föredrag om Luleåkvinnor på fröken Frimans tid som Marianne Westin upptäckte lärarinnorna Siri Holm och Märta Bucht.
– Jag tog dem direkt till mitt hjärta, de är så himla fascinerande. Jag skulle ge mycket för att få ett samtal med dem.
I två, tre år har hon arbetat med boken ”Stridbara Siri och modiga Märta” som kommer ut den 18 september.
– Det är spännande att det fortfarande är många i Luleå som vet vilka de är, som har träffat dem eller haft dem som lärare, säger hon och tillägger att hon har hittat två damer i pensionsåldern som haft Märta som lärare.
– De berättade att det som Märta lärde ut sitter än i dag. Förutom att de var duktiga lärare var de också politiskt aktiva, engagerade sig i föreningar och höll föredrag. Jag fattar inte hur de orkade.
Vad var deras drivkraft?
– Jag tror att de verkligen älskade sin roll som lärare. Och är du lärare vill du berätta för människor hur saker och ting hänger ihop. De ville att eleverna skulle gå från lektionerna och vilja veta mer.
Både Märta Bucht och Siri Holm utbildade sig till lärare i Stockholm. Bland eleverna fanns välkända namn inom kvinnorörelsen som Ellen Key, Selma Lagerlöf och Signe Bergman.
– Det var någon form av kluster, de eggade varandra, bildade nätverk och blev bekanta. De skrev brev och gav varandra impulser.
Siri Holm var nykterhetsvän och startade Kvinnornas nykterhetsförening i Luleå. Även Märta Bucht var engagerad i nykterhetsrörelsen, som var ganska stor i Norrbotten. Båda var också aktiva i föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Luleå.
– Och de var inblandade i föreningen för att starta barnkolonin Vallen i Luleå, berättar Marianne Westin.
– I en radiointervju med Märta kallade hon Siri för ”denna ädla kvinna”. Det är tydligt att de kände och uppskattade varandra, även om de hade olika politiska åsikter.
Siri var högerkvinna medan Märta var frisinnad, liberal, men de arbetade båda politiskt.
Hur bemöttes de?
– Ett klassiskt exempel: Siri blev tidigt politiskt intresserad. Hennes pappa var ordförande i Stadsfullmäktige och Siri tog sig in på ett möte. Gubbarna ville lyfta ut henne, hon hade inte där att göra.
Marianne Westin har även hittat skildringar i tidningen Norrskensflamman om hur Siri betedde sig i fullmäktigesalarna.
– Hon hade ”skrikig röst” och satt och stickade under mötena, det stack i ögonen på herrarna. De misstänkliggjorde till och med hennes nykterhetslöften.
Märta och Siri bodde i Luleå, men hade ett kontaktnät över hela Sverige.
– De var välkända i stan, men att de även kunde skapa sig en roll på riksplanet beundrar jag dem för. De var inte okända inom rösträttsrörelsen.
Marianne Westin berättar om den oförglömliga söndagskvällen då hon ringde upp Siri Holms brorsdotterdöttrar, som hon hittat via antavlor, och fick höra deras berättelser. Hon fick även ta del av en brevväxling mellan den 15-åriga Siri och hennes mamma under Siris studietid i Stockholm.
Vad fascinerar mest?
– Deras förmåga att entusiasmera – även mig 160 år senare, deras driv och engagemang.
Märta Bucht blev 80 år och Siri Holm 90 år. De bodde kvar i Luleå hela livet.
Ingen av dem hade någon familj.
– Fram till 1939 var du formellt sett tvungen att sluta arbeta om du gifte dig. Det var skräcken för dem, tror jag, de ville så gärna arbeta.
Hur var de som personer?
– Jag vet inte mer än vad jag kunnat utläsa av det som syskonbarnbarnen säger, att de var ”stränga men snälla”, duktiga yrkesmänniskor. En person som träffade Märta på ålderns höst sa att hon framstod som ”prudentlig”, alltså lite stram. Men jag tror att de var medvetna om sin egen förmåga. De måste ha varit det, annars hade de inte orkat, säger hon och berättar att hon fortfarande hoppas hitta mer personliga brev.
Arbetet fortsätter. Kanske blir det en del två.
– Märta hade stuga på Småskär, det finns dagböcker skrivna där som jag skulle vilja jobba mer med. Det är ett väldigt spännande material, säger hon och tillägger:
– Det är Märta och Siri som gäller nu – ett bra tag framåt.