NY BOK
J.P. Nyströms orkester 1977–
Lars Hedström
Svante Lindqvist träffar något år senare Skäggmanslagets Thore Härdelin, en av hans förebilder ur den nya folkmusikvågen. Thore yttrar några ord som Svante alltid burit med sig och som tycks ha varit avgörande för vilken väg det hela skulle ta: ”Ni har ju er egen folkmusik här uppe. Det är klart att ni kan spela en massa bra låtar från Hälsingland och Dalarna, men börja först med folkmusiken från era egna trakter.”
Under kommande år åker Svante runt bland hemtraktens spelmän, nedtecknar deras historier och lär sig spela bygdens musik. Vifast Björklund, Axel Falk, Villho Ollikainen och Kneus-Algot Johansson är några namn som nämns och som förekommer på fotografier i boken. ”De låtar som jag hittade då skulle bli den grund som J.P. Nyströms vilar på än idag”, skriver Svante Lindqvist.
Sommaren 1977 är det så dags. Markus, Olov, Mats, Göran och Svante möts i Siknäs och en orkester bildas, en orkester som bara fortsätter och fortsätter, år efter år.
Boken om J.P. Nyströms är fylld av anekdoter, intressanta bilder och personporträtt. Musikerna har själva nedtecknat sina upplevelser av livet med bandet, om den starka kopplingen till Malmberget och om ansvaret att spela den egna musiken. ”Vi har helt enkelt inte rätt att sluta spela och berätta”, skriver Mats Olausson.
I boken förekommer också andra skribenter som ur olika vinklar behandlar fenomenet J.P. Nyströms. Sara Parkman funderar kring relationer, om hur man kan stå ut med varandra under en så lång tid. Om att passion måste få existera utanför romantiska relationer.
Angeläget för mig är det budskap som genomsyrar boken: att gräva där man står och att se värdet i sin egen kultur. Kärnan som drivit J.P. Nyströms beskrivs i bokens inledning som ”Att kunna finna och förmedla det stora i det lilla, enkla och vardagliga. Det som finns precis där du har dina rötter”.
David Väyrynen påpekar i sin text hur tätbefolkade platser tagit sig rätten att definiera vad som är kultur. Han skriver att de stora berättelserna dock inte handlar om hur många människor de berättar om och att de inte blir större för att man petar in fler. ”Att det hellre handlar om att lyssna på vad som sägs.”
De skatter som Svante Lindqvist grävde fram för över fyrtio år sedan ledde till spelningar världen över, vilket också Mats Ek vid Cullbergbaletten uttryckte om samarbetet med bandet: ”Det som är speciellt är intressant över hela jorden.”