NY BOK
Stina Jackson
Ödesmark
Albert Bonniers förlag
När Stina Jackson kommer med sin andra bok efter dunderdebuten ”Silvervägen” gör hon det igen för läsare som har större utbyte av berättarkonsten när det gäller människor och inte av förmågan att konstruera en mordgåta.
Det är svårt att upprepa en succé men redan här kan det slås fast att hon överträffat sin första roman med den nya ”Ödesmark”. Den är en så väl sammansatt berättelse med utpräglade figurer att de håller läsaren fången under alla 350 sidorna.
Sedan vet hon hur läsaren omgående ska fångas. Det inledande kapitlet berättar om en ung flicka som knackar på förarhytten med den sovande långtradarchauffören och lägger upp sig för honom. Varför? Hon fortsätter sedan att låta sig lägras av okända, passerande bilburna män. En bra bit in i boken får vi veta varför.
Berättelsen utspelar sig i den fiktiva avfolkningsbyn Ödesmark i den verkliga kommunen Arvidsjaur. I byn finns några udda existenser. Mest udda är de i Björnlundska gården där gårdens herre Vidar är en tät man sedan han lurat skogsmark av bönderna och sålt till skogsbolagen. Udda är det också att hans vuxna dotter bor kvar i hemgården med sin snart vuxne son, som hon fruktar har ett monster inom sig.
Dottern jobbar på bensinmacken i Arvidsjaur, den som ligger ett stenkast från den gula, vackra församlingskyrkan, precis som i verklighetens Arvidsjaur. Där framlider hon sina arbetsdagar och möter kunderna med ”falskleendet som värkte i kinderna”. Dagarna är sig lika och hon tycker att skymningen är värst, ”insikten om att ännu en dag gått förlorad”.
Sedan finns två småkriminella bröder som livnär sig på en haschodling. En av dem drömmer om den stora stöten som ska ge rikedom. Den andre om ett hederligt arbete och ett nytt liv med dottern han fick med den unga knarkande kvinnan som bara gav sig iväg.
Och så några andra annorlunda figurer, en svårt skuldsatt och eftersökt stockholmare som finner en fristad i en ödekåk i Ödesmark, och Juha som stötts ut sedan han vådaskjutit sin bror under älgjakten.
Stina Jackson visar sin berättarförmåga då hon flyttar oss mellan olika tider, barndomstid växlar med vuxentid, och hon gör det så elegant och utan att det blir ointressanta gäspinbjudande sidospår. Hon har berättarförmågan och hon lägger ner ett stort arbete för att allt ska bli bra.
I en intervju har hon sagt att hennes förebild är Kerstin Ekman. Det låter bra. Stina Jackson får gärna följa i hennes spår.