Ingvild RishĂži: "Att ge omsorg kan ge styrka"

Hon har hyllats för sina kortberÀttelser och hennes sagolika socialrealism jÀmförs med Astrid Lindgrens böcker. Nu blir Ingvild RishÞis kritikerrosade roman film. Men succén föregicks av flera Ärs skrivkramp.

"Mina huvudpersoner liknar mig i hur de ser pÄ vÀrlden, men Àr ganska olika pÄ andra sÀtt, för jag vill inte skriva om mig sjÀlv. Det Àr trÄkigt, jag vill leka och dÄ vill jag vara nÄgon annan. Det Àr det som Àr kul", sÀger den norska författaren Ingvild RishÞi.

"Mina huvudpersoner liknar mig i hur de ser pÄ vÀrlden, men Àr ganska olika pÄ andra sÀtt, för jag vill inte skriva om mig sjÀlv. Det Àr trÄkigt, jag vill leka och dÄ vill jag vara nÄgon annan. Det Àr det som Àr kul", sÀger den norska författaren Ingvild RishÞi.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Litteratur2023-10-10 08:06

Ingvild RishÞi slÄr sig ned vid bordet med en pÀrm i famnen, dÀr mÀngder av urklipp sticker ut frÄn sidorna. Hon hÄller fram den bÄgnande samlingen av sina egna texter nÀr vi ses.

– Jag har den hĂ€r för att minnas, sĂ€ger hon.

Det kanske överraskar vissa, eftersom böckerna Ă€r sĂ„ korta. Hennes enda roman, ”Stargate. En julberĂ€ttelse”, Ă€r bara 140 sidor lĂ„ng. Men Ingvild RishĂži vill ha full kontroll, och klipper och klistrar ihop berĂ€ttelserna frĂ„n sitt stora rĂ„material. Hennes ambition Ă€r egentligen att skriva lĂ€ngre – i novellsamlingen "Historien om Fru Berg" som nu ges ut pĂ„ svenska var tvĂ„ av berĂ€ttelserna tĂ€nkta att bli romaner. SĂ„ blev det inte, men det var med den hon hittade sin stil, för tio Ă„r sedan.

– Min första bok var vĂ€ldigt experimentell men i den hĂ€r som Ă€r min andra bok började jag skriva med bara jag-berĂ€ttare och det har jag gjort sedan dess, sĂ€ger hon.

Omsorg Àr en styrka

Ingvild RishĂži presenteras ofta som en av Nordens nya litterĂ€ra stjĂ€rnor. Hon skriver gĂ€rna om barn och unga – och den aktuella novellsamlingen inleds med en titelnovell om Emilie, som fĂ„r en hamster av sin frĂ„nvarande mamma.

Man anar att Ingvild RishÞi vet hur det kÀnns, och hon Àgde mycket riktigt ocksÄ hamstern Fru Berg. Men det slutade i en tragedi, för hennes systers hamster Carmello fick en dag följa med till förskolan, och ett barn gick in till det lilla djuret.

– Ingen vet hur det hĂ€nde men Caramello dog dĂ„. FörĂ€ldrarna till barnet blev desperata och köpte en ny, men den var ett monster. Den bara brĂ„kade med Fru Berg. Den började rymma hela tiden och bo under soffan, sĂ€ger Ingvild RishĂži och drar pĂ„ munnen:

– Hamster Ă€r ett förfĂ€rligt djur att ha men jag kan mina hamsterteknikaliteter.

Vissa tror att barn som far illa lĂ„ter det gĂ„ ut över sina husdjur, konstaterar Ingvild RishĂži, men hon har sett mĂ„nga unga i den situationen som tvĂ€rtom blir empatiska. PĂ„ samma sĂ€tt Ă€r det med syskon – dessa spelar en viktig roll i hennes berĂ€ttelser.

– Att ge omsorg kan ge styrka, sĂ€ger hon.

– Att ta hand om en liten Ă€r inte nödvĂ€ndigtvis bara en börda, det kan vara en stor glĂ€dje ocksĂ„. Det ger ett mandat om du inte har förĂ€ldrar som fungerar, dĂ„ har du ett jobb som du faktiskt klarar: att ta hand om den lille.

KÀnslan att vÀljas bort

Ingvild RishÞi finner inspiration till skrivandet i leken. Men det glömde hon efter sin tredje bok, "Vinternoveller". StrÀvan efter att övertrÀffa sig sjÀlv ledde till prestationskrav och en flera Är lÄng skrivkramp. Leken mÄste vara förutsÀttningslös och fri, lÀrde hon sig.

Att "Stargate" nu hyllas av lyriska kritiker stressar henne dock inte – hon har kommit över skrivkrampen och tycker att det Ă€r en ynnest att fĂ„ se boken komma till liv pĂ„ filmduken.

BerÀttelsen kretsar kring Ronja och hennes syster Melissa som bor med sin arbetslöse och alkoholiserade pappa. Att Ingvild RishÞi ÄtervÀnder till utsatta barn beror pÄ att hon "tar det hon fÄr" av det som uppstÄr i leken och skrivandet, förklarar hon.

– Jag har en kĂ€nsla av att mĂ„nga tĂ€nker vĂ€ldigt rationellt och mina tankar Ă€r kanske mer styrda av kĂ€nslor, sĂ€ger Ingvild RishĂži.

Hon har ocksÄ egna upplevelser av att leva nÀra missbruk. Under skrivkrampen författade hon en sjÀlvbiografisk bok om den erfarenheten, som hon sedan inte ville publicera av respekt för anhöriga. "Stargate" uttrycker samma kÀnsla men genom fiktionen.

– Jag tror inte att jag hade kunnat skriva den utan att ha upplevt det. För kĂ€nslan att vĂ€ljas bort och att du försöker göra vad som helst för att förĂ€ndra det, men Ă€r maktlös – det har jag kĂ€nt.

Saga och socialrealism

I sina skildringar av utsatta barn jÀmförs Ingvild RishÞi ofta med Astrid Lindgren och hon utbrister "jag Àlskar det". Hon anvÀnder sig av sagans uppbyggnad och magi, men i ett socialrealistiskt universum. Flera av personerna hon skriver om kommer frÄn underklassen, men det brukar hon vilja tona ned.

– Annars kĂ€nns det som att det skulle vara helt annorlunda att tillhöra en annan klass. Det Ă€r ju det materiellt men det Ă€r viktigt för mig att vi kan förstĂ„ varandra, annars ser jag inte poĂ€ngen med att skriva.

Ingvild RishÞi skiljer ocksÄ pÄ att skildra fattiga och att som akademikerdotter bli talesperson för underklassen.

– Men jag menar att jag kan skriva om vad jag vill, och det vill jag att andra ska göra ocksĂ„.

Fakta: Ingvild RishĂži

Född: 1978

Bor: I Oslo

Familj: Sambo och barn.

Böcker: PÄ svenska finns novellsamlingarna "Historien om Fru Berg" och "Vinternoveller" samt romanen "Stargate. En julberÀttelse".

LÀser: "Massor. Jag lÀser sÄ mycket som möjligt. Det mÄste man för att skriva bra. Jag lÀr mig av alla genrer. Jag lÀser till exempel mÄnga deckare, för de Àr ofta bra pÄ plot". Hon tycker ocksÄ om bland andra Kerstin Ekman, Anna Ringberg, Torgny Lindgren, Astrid Lindgren, Sara Gordan och Linda Boström KnausgÄrd, samt norska Àldre texter, som Hamsun.

Planer: Ska ge ut en barnbok pÄ rim nÀsta Är. Skriver pÄ en ny roman.

Började skriva: "VÀldigt tidigt. SÄ fort jag kunde skriva skrev jag ned lekar. Det var ofta inspirerat av böcker som jag hade lÀst. Jag lÀste "Lilla huset pÄ prÀrien" och skrev om henne, och jag skrev som att jag var Madicken. Jag hade kanske inte direkt en egen röst. Men jag hade glÀdjen."


Fakta: Ingvild RishĂži om...

... sagan som inspiration:

Ja, jag anvÀnder sagans uppbyggnad med tretalsregler och goda hjÀlpare. Som Askeladden, den minsta brodern i folkÀventyren. Han Àr huvudperson i alla vÄra Àventyr. Folksagorna var kanske lite viktigare i Norge Àn i Sverige, för nÀr vi skulle bli en nation skulle vi ha vÄra egna Àventyr. Vi var tvungna att lÀsa massa sÄdana i skolan och vi lÀste mycket sÄdant hemma. Den formeln funkar dramaturgiskt, att varje kamp ska bli större Àn nÀsta.

... varför det Àr tacksamt att skriva om barn:

Det mĂ„ste finnas ett problem för att det ska bli spĂ€nnande i en bok. Och barn har ett problem bara genom att vara barn. Det ska vĂ€ldigt lite till för att ett barn ska ha ett problem, bĂ„de i det verkliga livet och i litteraturen. SĂ„ det Ă€r tacksamt att ha dem som berĂ€ttare och vi minns hur det var nĂ€r man inte hade nĂ„gon. Det brĂ€nner sig in, för man klarar sig faktiskt inte sjĂ€lv. Vi Ă€r en hopplös art. Och det gĂ„r ju inte bra heller – vi kommer att dö ut, haha.

... att skildra fattigdom:

MĂ„nga tror att jag Ă€r vĂ€ldigt etisk men hĂ€r Ă€r jag ganska cynisk. Jag vill att det ska vara spĂ€nnande. Och i novellen ”Vi kan inte hjĂ€lpa alla”, som mĂ„nga tĂ€nker pĂ„ angĂ„ende fattigdom, dĂ„ satt jag med ett stort papper och tĂ€nkte ”Hur mycket pengar har hon nu, vad kan ske nu, som gör att hon inte har nog med pengar". Jag tror det Ă€r en stor anledning till att man vill lĂ€sa den, att man vill se hur det gĂ„r med pengarna.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!