Ingvild RishÞi slÄr sig ned vid bordet med en pÀrm i famnen, dÀr mÀngder av urklipp sticker ut frÄn sidorna. Hon hÄller fram den bÄgnande samlingen av sina egna texter nÀr vi ses.
ââJag har den hĂ€r för att minnas, sĂ€ger hon.
Det kanske överraskar vissa, eftersom böckerna Ă€r sĂ„ korta. Hennes enda roman, âStargate. En julberĂ€ttelseâ, Ă€r bara 140 sidor lĂ„ng. Men Ingvild RishĂži vill ha full kontroll, och klipper och klistrar ihop berĂ€ttelserna frĂ„n sitt stora rĂ„material. Hennes ambition Ă€r egentligen att skriva lĂ€ngre â i novellsamlingen "Historien om Fru Berg" som nu ges ut pĂ„ svenska var tvĂ„ av berĂ€ttelserna tĂ€nkta att bli romaner. SĂ„ blev det inte, men det var med den hon hittade sin stil, för tio Ă„r sedan.
ââMin första bok var vĂ€ldigt experimentell men i den hĂ€r som Ă€r min andra bok började jag skriva med bara jag-berĂ€ttare och det har jag gjort sedan dess, sĂ€ger hon.
Omsorg Àr en styrka
Ingvild RishĂži presenteras ofta som en av Nordens nya litterĂ€ra stjĂ€rnor. Hon skriver gĂ€rna om barn och unga â och den aktuella novellsamlingen inleds med en titelnovell om Emilie, som fĂ„r en hamster av sin frĂ„nvarande mamma.
Man anar att Ingvild RishÞi vet hur det kÀnns, och hon Àgde mycket riktigt ocksÄ hamstern Fru Berg. Men det slutade i en tragedi, för hennes systers hamster Carmello fick en dag följa med till förskolan, och ett barn gick in till det lilla djuret.
ââIngen vet hur det hĂ€nde men Caramello dog dĂ„. FörĂ€ldrarna till barnet blev desperata och köpte en ny, men den var ett monster. Den bara brĂ„kade med Fru Berg. Den började rymma hela tiden och bo under soffan, sĂ€ger Ingvild RishĂži och drar pĂ„ munnen:
ââHamster Ă€r ett förfĂ€rligt djur att ha men jag kan mina hamsterteknikaliteter.
Vissa tror att barn som far illa lĂ„ter det gĂ„ ut över sina husdjur, konstaterar Ingvild RishĂži, men hon har sett mĂ„nga unga i den situationen som tvĂ€rtom blir empatiska. PĂ„ samma sĂ€tt Ă€r det med syskon â dessa spelar en viktig roll i hennes berĂ€ttelser.
ââAtt ge omsorg kan ge styrka, sĂ€ger hon.
ââAtt ta hand om en liten Ă€r inte nödvĂ€ndigtvis bara en börda, det kan vara en stor glĂ€dje ocksĂ„. Det ger ett mandat om du inte har förĂ€ldrar som fungerar, dĂ„ har du ett jobb som du faktiskt klarar: att ta hand om den lille.
KÀnslan att vÀljas bort
Ingvild RishÞi finner inspiration till skrivandet i leken. Men det glömde hon efter sin tredje bok, "Vinternoveller". StrÀvan efter att övertrÀffa sig sjÀlv ledde till prestationskrav och en flera Är lÄng skrivkramp. Leken mÄste vara förutsÀttningslös och fri, lÀrde hon sig.
Att "Stargate" nu hyllas av lyriska kritiker stressar henne dock inte â hon har kommit över skrivkrampen och tycker att det Ă€r en ynnest att fĂ„ se boken komma till liv pĂ„ filmduken.
BerÀttelsen kretsar kring Ronja och hennes syster Melissa som bor med sin arbetslöse och alkoholiserade pappa. Att Ingvild RishÞi ÄtervÀnder till utsatta barn beror pÄ att hon "tar det hon fÄr" av det som uppstÄr i leken och skrivandet, förklarar hon.
ââJag har en kĂ€nsla av att mĂ„nga tĂ€nker vĂ€ldigt rationellt och mina tankar Ă€r kanske mer styrda av kĂ€nslor, sĂ€ger Ingvild RishĂži.
Hon har ocksÄ egna upplevelser av att leva nÀra missbruk. Under skrivkrampen författade hon en sjÀlvbiografisk bok om den erfarenheten, som hon sedan inte ville publicera av respekt för anhöriga. "Stargate" uttrycker samma kÀnsla men genom fiktionen.
ââJag tror inte att jag hade kunnat skriva den utan att ha upplevt det. För kĂ€nslan att vĂ€ljas bort och att du försöker göra vad som helst för att förĂ€ndra det, men Ă€r maktlös â det har jag kĂ€nt.
Saga och socialrealism
I sina skildringar av utsatta barn jÀmförs Ingvild RishÞi ofta med Astrid Lindgren och hon utbrister "jag Àlskar det". Hon anvÀnder sig av sagans uppbyggnad och magi, men i ett socialrealistiskt universum. Flera av personerna hon skriver om kommer frÄn underklassen, men det brukar hon vilja tona ned.
ââAnnars kĂ€nns det som att det skulle vara helt annorlunda att tillhöra en annan klass. Det Ă€r ju det materiellt men det Ă€r viktigt för mig att vi kan förstĂ„ varandra, annars ser jag inte poĂ€ngen med att skriva.
Ingvild RishÞi skiljer ocksÄ pÄ att skildra fattiga och att som akademikerdotter bli talesperson för underklassen.
ââMen jag menar att jag kan skriva om vad jag vill, och det vill jag att andra ska göra ocksĂ„.