NY BOK
Corona – 19 författare om krisen
Polaris/DN
Än sen då? Mer intressant är trots allt: Men sen då?
Texter som varit publicerade i Dagens Nyheter fyller boken ”Corona – 19 författare om krisen”. En extrem kris är det och idéhistorikern Sverker Sörlin hävdar att mänskligheten nog aldrig förut ”delat öde lika påtagligt som den gör i detta ögonblick”.
Texterna förmedlar ofta oro, inte bara i stunden utan också för framtiden.
”För mig”, skriver Mats Strandberg, ”handlar coronarädslan inte så mycket om själva sjukdomen, utan om vad vår rädsla kommer att göra med oss. Vilka blir vi om det här fortsätter längre än vi vågar föreställa oss? Vilka populister kommer folk att lyssna på när det är över?”
De alltför få tankarna om livet sen, när krisen är över, har det gemensamma temat ”att välja en ny väg”, som Åsne Seierstad formulerar det. På det temat påminner Zadie Smith:
”1945 var det ingen som ville återvända till ”det gamla livet”, till 1939 – utom för att få de döda att återuppstå. Katastrofen krävde en ny morgon. Och bara nya tankar kan leda oss till en ny morgon.”
Tankarna om framtiden är varken särskilt konkreta eller konstruktiva, men de betonar nytänkande, både individuellt och kollektivt.
Nobelpristagaren Olga Tokarczuk skriver:
”Är det möjligen inte så att vi har återvänt till livets normala rytm? Att det inte är viruset som är en störning av normen, utan precis tvärtom – att den där hektiska världen före viruset var onormal? (…) Vi sitter hemma, läser böcker och tittar på tv-serier, men egentligen förbereder vi oss för en stor kamp för en ny verklighet som vi inte kan föreställa oss, och långsamt förstår vi att ingenting kommer att vara precis som förr. (…) och många av oss kommer att inse det meningslösa och ofruktbara i en situation vi fastnat i av ren tröghet.”
Coronakrisen har ”fått kapitalismens motor att hacka och stanna”, menar indiskan Arundhati Roy, som inte vill se den ”domedagsmaskin” som mänskligheten skapat återstartad:
”Inget kunde vara värre än en återkomst till normaliteten. (…) Vi står inför en portal, en passage mellan en värld och nästa. Vi kan göra valet att släpa våra kadaver genom den; våra fördomar och vårt hat, vår girighet, våra databanker och döda idéer, våra döda floder och våra skyar tunga av rök. Vi kan också välja att gå genom den med lätt bagage, redo att föreställa oss en annan värld. Redo att kämpa för den.”