En septemberdag för tio år sedan kom den första boken i serien om Felicia Fahlander, med bilder av Fanny Felicia Svanberg och text av författaren Peo Rask. Inför jubileumsdagen passar Fanny Felicia Svanberg på att ge ut bilderboken ”Kom öde ö rädd”, där hon även skrivit texten.
Berättelsens huvudfigurer är två råttor som hittar en flaskpost på stranden. Där finns ett meddelande, men vissa av bokstäverna har flutit ut av vattnet. Det enda de kan tyda är ”Kom öde ö rädd”, och inser att någon behöver hjälp. Så ger de sig ut för att rädda ”Tots”, som brevet kommer ifrån.
– Råttor är så roliga att måla, så uttrycksfulla med sina äckliga svansar, roliga tänder och klohänder. Det blir en fin kontrast till det ”akvarelliga” och naturlandskapen. Med lite fula djur blir det inte så sockersött, säger hon.
Bokserien om Felicia Fahlander utspelar sig i Norrbotten. ”Kom öde ö rädd” är inte lika platsspecifik.
– Det kan vara nästan var som helst, men jag tänker att den utspelar sig också i Norrbotten någonstans, vid vattnet.
Hon har strävat efter att göra boken tidlös.
– Jag ville göra något som jag själv hade velat läsa när jag var liten, men som även skulle funka i framtiden, för mina barn och barnbarn. Som en kontrast till den ”snabba” barnkulturen ville jag göra den tidlös, som en fabel. Det ska vara en klassisk äventyrsberättelse.
Till skillnad från hennes tidigare böcker finns inga människor med.
– När man sätter in människor råkar man alltid lägga in till exempel kläder som kan tydas till ett visst mode, eller andra tidsmarkörer.
Tidigare har hon jobbat mycket med collage och testat olika tekniker, men för att få in den tidlösa känslan är det genomgående akvareller i ”Kom öde ö rädd”.
– Jag vill också att varje bild ska se genomarbetad ut, och lägger mycket vikt vid detaljer, natur och karaktärer. Jag lägger ner mycket tid på småsaker, kan sitta i flera timmar och måla ett mönster på en filt. Och jag är lite nostalgiskt lagd, så jag lägger in blinkningar åt olika håll.
Fanny Felicia Svanberg tecknade mycket redan under uppvuxen i Svartöstan i Luleå, och så har det fortsatt. Hon har illustrerat böcker, bokomslag och annat vid sidan om sina studier. Just nu läser hon museologi i Umeå.
– Tecknande för mig är ett sätt att kommunicera. Jag har en berättelse eller något roligt i huvudet, och så ritar jag ner det. Så tecknandet är mer ett verktyg än en passion.
Och skrivandet har gett mersmak.
– Det är väldigt lyxigt att få ha inflytande över helheten. Det som var roligt med att illustrera är dubbelt så roligt när man får hitta på historien också.