De senaste åren har många romaner som utspelar sig i norra Sverige hyllats. Karin Smirnoffs "Jag for ner till bror" och Nina Wähäs "Testamente" kan nämnas där. Även samiska författare som Linnea Axelsson och Elin Anna Labba har rönt stora framgångar. Snart kan kanske Ella-Maria Nutti ställa sig i ledet; 2022 utkommer hon med sin debutroman på Wahlström & Widstrand.
Vad boken ska heta är ännu inte bestämt. Det är en av alla de saker som Ella-Maria Nutti måste besluta om innan romanen är redo för bokhyllorna. Men berättelsen är i grova drag klar.
Den kretsar kring Agneta som är i medelåldern och blir sjuk i cancer. Hon bor i Gällivare, medan dottern Tilda flyttat till Stockholm. Trots att Ella-Maria Nutti själv är 25 år hade hon lättare att förstå mamma Agneta än dottern Tilda.
– Det är som att Agneta har skrivit sig själv, även om det låter klyschigt. Tilda hade jag mycket svårare att förstå. Jag har skrivit massa text om Tilda, som inte kommer vara med i boken, bara för att förstå mig på henne bättre, berättar Ella-Maria Nutti.
Romanen berör mamma-dotterrelationen, och är skriven för vuxna.
– Jag upplever att det finns en bild av att den relationen bara ska fungera. Varken Agneta eller Tilda förstår varför deras relation inte gör det.
Utöver detta berör romanen ämnen som glesbygd och storstad. Den utspelar sig under en vecka i Gällivare och Stockholm.
Trots att Ella-Maria nu fått bokkontrakt har hon inte alltid skrivit. Anledningen är att det tog så lång tid för henne att få självförtroende att göra det. Hon tänkte att det bara var förbehållet vissa personer.
– Jag tänkte mycket att inte ska väl jag. Men sedan insåg jag att jag kan, jag får, jag bör. Ingen sa åt mig att jag inte fick, men jag tänkte så ändå, säger Ella-Maria Nutti som sedan några år tillbaka studerar till gymnasielärare i Umeå.
Uppsvinget för norrbottnisk och samisk litteratur har också varit betydelsefullt.
– När det kom mer litteratur från norra Sverige insåg jag att det finns ett behov och utrymme för det, säger Ella-Maria Nutti och fortsätter:
– Jag har nog också fått självförtroende av att flytta. Inte för att jag lämnat Koskullskulle, utan för att man växer av att röra på sig. Och samtidigt som jag flyttade kom det mycket norrbottnisk och samisk litteratur.