NY BOK
Helle Helle
de
Norstedts
Av vad är oklart, hon säger att hon nog har svalt en sten. Men det är så pass allvarligt att hon blir orkeslös och får vård på sjukhem.
Mamman stör sig på dem. Dottern får bo och laga sin middagsmat själv och Henrik, som hon dejtar, säger att hennes föräldrar måste lägga sig tidigt eftersom det är släckt i alla fönster när han skjutsar hem henne på mopeden.
Ibland kommer mammans kompis Palle förbi för att lämna äpplen och titta till dottern. Ibland låtsas hon inte vara hemma då. Hon ser till att lägga sig sent på fredagskvällen, för om hon vaknar för tidigt dagen därpå blir lördagen alldeles för lång och hon vet inte vad hon ska göra då.
Det är en konst att kunna skriva om vardagliga ting på ett sätt som berör. I ”de” finns så mycket som inte är uttalat. Som hur mycket dottern och mamman tycker om varandra. De säger det aldrig, men det är tydligt ändå.
Bokens andemening finns verkligen mellan raderna. Men det är inte svårbegripligt för det. Tvärtom är Helles språk rakt och enkelt. Det är sparsmakat med dialog, men när den finns där är den naturlig. Meningarna är så korta att de nästan känns avhuggna, men det är ett skrivsätt som jag blir mer och mer förtjust i under läsningens gång.
Liksom meningarna är kapitlen korta. De är 51 stycken och i dem får vi följa dotterns liv så som det är för 16-åringar; hon blir förälskad, kysst och tvivlar. ”Lyckan ler mot henne, den ömma punkten kommer inte tillbaka” är känslan när hon umgåtts med Henrik. Och det är ju så. En förälders sjukdom gör inte att livet stannar upp.
Nej, dotterns liv pågår och med det hennes utveckling. När hon åker buss tvingas hon gå av eftersom busskortet har för få zoner för resan. Hon snäser åt busschauffören och i väntan på nästa buss som går en halvtimme senare sätter hon sig på ett ryggstöd i stationens väntsal. ”Aldrig förut sitter hon på ett ryggstöd, det är vanligen en viss typ som gör det.”
”de” är också en historia om vänskap. Om hur viktigt det där som kallas systerskap är för en 16-åring. Dotterns klasskompis Nete bjuder på godis och frågar varför hon är ledsen. "Därför", svarar hon, och på det svarar Nete ”I see”. Sedan får Nete låna hennes cykel på obestämd tid.
”de” är en bok jag kommeratt låna ut och läsa om. Den får mig att tänka på hur mycket jag älskar min mamma och mina vänner.