BOK & BILD 2021
Boken handlar om Marja och hennes farmor. Om Varga-Nils, om mötet med Nordanvinden, och om snön som inte faller – trots att Marjas födelsedag närmar sig.
Berättelsen kom till Anna Mämmi för 20 år sedan när hon gick på teaterlinjen på Malmfältens folkhögskola och fick i uppgift att skriva ett manus.
– Det var i minnet av den stora granen som finns vid min mormors hus i Parkalompolo som historien kom till mig.
Våren 2021 kom boken, som gavs ut på tre olika språk samtidigt: nordsamiska, meänkieli och svenska.
– Jag skrev manuset på svenska, men meänkieli och nordsamiska är mina två förlorade modersmål. Meänkieli lärde jag mig som barn genom att lyssna. Jag satt ofta på köksgolvet i mormors hus och hörde hur de vuxna pratade. Nordsamiskan försvann med mormors generation, berättar hon.
Därför var det viktigt för henne att boken skulle ges ut på alla tre språken:
– Jag har inte orden, men jag har känslan. Allt blir så mycket starkare på meänkieli och nordsamiska. Det blir så mycket roligare, så mycket sorgligare, det blir så mycket mer.
Att böcker på minoritetsspråk ska få en större plats i litteraturen är något hon brinner för:
– Dels för att vi ska känna att vår kultur är lika mycket värd som andras, och att vi ska ha en plats att uttrycka de frågor som är viktiga för oss. Dels för att de här berättelserna är ett bidrag till den svenska kulturen som breddar och ger ett annat djup.
Anna Mämmi betonar vikten av att kunna läsa på sitt eget språk för den som har det som modersmål, och även för den som vill återta sitt modersmål. Hon tycker också att de författare som skriver på minoritetsspråk ska översättas till svenska.
– En barnbok kan också vara ett sätt för vuxna att lära sig ett nytt språk genom lite enklare litteratur.
I boken förklaras vinterns sena ankomst med att Nordanvinden försovit sig. Fanns tanken på de pågående klimatförändringarna med redan då?
– Ja, kanske undermedvetet. Det har skett stora förändringar i klimatet bara sedan jag skrev det första utkastet för 20 år sedan, berättar Anna Mämmi som ser litteraturen som ett en viktig del av arbetet för att rädda klimatet.
– När berättelserna handlar om de människor som lever nära naturen, inte av den utan med den, när de berättelserna får ta plats kanske vi kan nå människor i deras hjärta så att de börja tänka på det här på riktigt. I ett större samhällsperspektiv måste vi se helheten, och hitta hållbara lösningar. Det som skadar naturen skadar oss själva. Där har kulturen en viktig roll, den är svårare att värja sig mot.
Kommer tankarna om klimatet att finnas med i kommande berättelser om Marja? undrar David Väyrynen.
– Det vet man aldrig. Men det finns andra berättelser som vaknat till liv, som kanske mer är i romanform: Jag har försökt diskutera med mig själv: ”Anna, gå inte dit, börja inte skriva om det där.” Men när jag har försökt låta bli blir det svart och tomt. Så den där berättelsen vill bli berättad. Jag får se hur och när, men det finns tankar, säger Anna Mämmi.