Tvångsförflyttningen, som inleddes för ungefär 100 år sedan, har sin bakgrund i att Sverige och Norge 1919 skapade en gemensam renbeteskonvention, där antalet renar som fick vandra mellan nationerna begränsades.
Elin Anna Labba hörde talas om förflyttningarna under hela sin barndom. I sin bok väver hon in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, myndighetsdokument och jojkar för att skildra hur de har drabbat människor.
– Det är min farfars historia och det är min morfars historia och det är så nära men samtidigt så långt bort. Det var ett sätt att fylla i ett tomrum. Jag behövde fylla i de här hålen för att förstå, säger hon och fortsätter:
– Jag var helt oförberedd på det, jag hade sett framför mig att jag skulle skriva en reportagebok. Jag var inte förberedd på den här sorgen, att den var så nära trots att det hade hänt för så länge sedan.
Elin Anna Labba hörde talas om förflyttningarna under hela sin barndom. I sin bok väver hon in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, myndighetsdokument och jojkar för att skildra hur de har drabbat människor.
Vad är det som gör att fler samiska berättelser hörs?
– Jag tror att det handlar mer om den svenska blicken än Sápmi. Det har hänt väldigt mycket i den samiska konsten sedan 1970-talet. Jag växte upp med samisk poesi, musik, aktioner. Det har präglat min uppväxt jättemycket. Sedan är det klart att det kommer mer och mer. Men jag tror som sagt att det beror mer på svensk nyfikenhet, säger Elin Anna Labba.
Men hur har personerna vars livsöden – eller vars anhörigas livsöden – du skildrat i boken reagerat?
– Det har varit det som varit svårast för mig att förhålla mig till. Jag har känt mig som ett öppet sår ända sedan boken kom ut. Det har väckts mycket sorg och känslor till liv, vissa har inte velat att de känslorna ska väckas till liv medan andra har varit glada över att de har fått prata om det. Jag har fått brev och meddelanden, det kommer hela tiden, svarar hon.
Elin Anna Labba berättar att hon i samband med boken har samlat på sig så mycket material att allt inte fick plats.
– Det är en skattkista med fantastiska berättelser, helt oemotståndligt material, som jag fortsätter att jobba med.
Augustpriset för årets skönlitterära bok går till debutanten Lydia Sandgren för romanen “Samlade verk”.
Priset för bästa barn- och ungdomsbok går till Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson för “Humlan Hanssons hemligheter”.
Lilla Augustpriset tilldelas “Offret” av Nanna Mikkelsen, Södra Sandby.