NY BOK
Karina Sainz Borgo
Natt i Caracas
Översättning: Lina Wolff
Bonniers
Det brinner i containrar, skottlossning hörs ständigt, militärer låser godtyckligt in människor, mc-burna ligor kidnappar folk, våldsamma demonstrationer pågår, mordoffer hamnar i massgravar, och så vidare.
"Solidariteten har förvandlats till plundring", tänker berättaren, Adelaida. Hon närmar sig de fyrtio och har just blivit ensam sedan modern dött. Att betala begravningsbyrån kostar "något i stil med tvåtusen gånger min lön", inser hon och får använda en del av sina sista dollar. Det enda värde som är någorlunda beständigt i denna arma stad är just amerikanska dollar. Caracas har "förvandlats till en härva av taggtråd och hänglås", summerar Adelaida.
Hon har en akademisk examen och är anställd på ett förlag. Nu berättar hon sitt lidandes historia och ger samtidigt en bild av den plågade staden. Det är livsfarligt att vistas ute efter halv sex på kvällen. De som begraver sina döda riskerar att bli rånade under akten. Vanliga människor plundrar butiker och affärer. Man brukar ju säga att när också medelklassen är ute och demonstrerar så är det dags för revolution. Vad ska man säga när alla är ute och plundrar? Vad är det då dags för?
När hon tomhänt kommer hem från ett bageri har en grupp våldsamma kvinnor, ett slags milis, lagt beslag på hennes lägenhet och börjat förvandla den till ett lager för stulna varor. Av en tillfällighet upptäcker Adelaida att grannkvinnan är död och installerar sig då i hennes våning. Där övertar hon den dödas tillgångar, förråd och identitet.
Beskrivningen av tillståndet och det som händer på Caracas gator griper tag i mig men kommentarer och tankar om tillståndet och den politiska bakgrunden övertygar inte lika mycket. Bra lite av till exempel diktaturens historia blir belyst.
Sainz Borgo bryter då och då upp den förfärliga berättelsen och stoppar in valda delar av Adelaidas tidigare liv, en sorts välbehövliga mellanakter. De avsnitten handlar om hennes jobb på en tidning, ett par minnen från barndomen och en kärlekshistoria.
Dialogen är ojämn, personerna förblir rätt anonyma och det finns en del brister i stilen.
I ett samhälle som förvandlats till en rövarkula blir Adelaida också en rövare men upptäcker till slut en väg ut ur fasorna, bort från Venezuela. Men historien om hennes flykt blir aldrig riktigt spännande. Att Sainz Borgo så handgripligt avbildar ett samhälle som havererar gör ändå romanen läsvärd.