NY BOK
Elin Anna Labba
Herrarna satte oss hit – Om tvångsförflyttningarna i Sverige
Norstedts förlag
Att vi måste lyssna på de viktiga vittnen som finns kvar efter nazitysklands försök till förintelse av Europas judar, för att det inte ska riskera att ske igen.
Berättelser och vittnen kring Sveriges, snällt sagt, historiskt ytterst tvivelaktiga behandling av samerna blir också allt färre. Och det gäller inte minst de som för hundra år sedan fick lämna hem och livsviktiga marker och försöka skapa sig något som liknade en ny boendeplats för familjen och utrymme för renarna.
Det är berättelser om smärtsamma flyttar från norra delar av Norrbotten till områden som gränsar till eller ligger i Västerbotten. Roten till det hela går så långt tillbaka som 1751 då gränsen mellan Norge/Danmark och Sverige/Finland skapas. Fast i praktiken är området fortfarande relativt gränslöst och ursprungsbefolkningen samerna kan leva som de mer eller mindre alltid gjort. Med tiden tilltar dock gränstänkandet och samerna får med det allt mindre områden för bland annat renskötseln, för att kulminera när Norge blir egen nation 1905.
Staterna Sverige och Norge börjar se samerna som ett problem och 1919 lanseras renbeteskonventionen som bestämmer hur mycket ren som får flytta över gränsen, med mera.
Allt skulle ske i samråd och överenskommelse mellan nämnda stater och berörda samer. Diskolation är den ena partens namn på det. Baggojohtin (tvångsförflyttning) är det samiska namnet för samma sak.
Elin Anna Labba, journalist och bosatt i Jokkmokk, har lite haft tvångsförflyttningarna i sitt DNA genom att hennes familj var en av de som tvingades iväg under 1920-talet. Men det har blivit viktigt att inte bara ge röst åt hennes släkt utan även många andra eftersom "det Sapmi jag vuxit upp i är fullt av människor som har bundit om sina sår med tystnad".
Herrarna satte oss hit är en sorgesång viktig att lyssna på. Skapad ur timmar av lyssnande på korta berättelser, minnesfragment, jojk och genom egen läsning. Människorna på de många bilderna ser spända och oroliga ut; vad ska hända är frågan i deras fårade ansikten. Och som andra ursprungsfolk är jorden inte bara jord med stenar, höjder och träd, utan det mesta av naturen har en innebörd och en del av själen. Och därför smärtsam att lämna. En del kanske kommer kalla boken en partsinlaga. Tja, det kanske man kan eftersom Labba har ett klart ärende med boken.
Njuggheten mot samerna finns här och där, 2020, inte minst i Norrbotten. Det visar hatet och hoten efter utfallet i Girjas-frågan.
Nåja, jag anser man ska läsa Elin Anna Labba som ett viktigt kapitel om Sveriges och samernas historia. Och ett står klart: Historien är aldrig färdigskriven.