– Mina vänner fattade ingenting. De trodde jag skulle till Schweiz först men jag sa nej, nej. Jag ska upp mot Nordpoolen. Jag vet inte vad som fick mig att välja just Sverige men det kändes liksom helt rätt. Många andra jag hört om hade åkt till USA eller större länder Europa, men jag tyckte de kom hem med ungefär samma berättelser. Jag ville uppleva något annorlunda.
Att det skulle bli så annorlunda som det faktiskt blev hade hon dock inte väntat sig. När gänget utbytesstudenter samlades i Stockholm för ett helgläger innan de spreds ut över landet visste Elisa att hon skulle hamna i en liten by i Norrbotten.
– Så, efter den helgen sattes jag och en tjej från Estland på nattåget till Murjek. Det tog 14 timmar och jag tänkte att detta är inte sant. Vart är jag på väg?
Chockade bytte de två sedan färdsätt och togs till Vuollerim i bil.
– När jag kom hit, såg den lilla kyrkan och tittade mig runt, träffade de underbara byborna, så kände jag mig som hemma. Jag älskade Vuollerim från första stund.
Den augustidag 2010 som hon anlände var det 15 grader varmt och grönt överallt. Elisa upplevde det som kallt men visste ju att kyligare tider väntade.
– Den första tiden med vinter här åt jag i princip hela tiden och gick upp tio kilo totalt under hela utbyttesåret. Det var tufft för kroppen att vänja sig. Men när februari kom och mars ljuset ökade ute var det juvligt! Jag började älska vintern. Skoterturer, dagar i slalombacken, vackra snökristaller, allt var så vackert. Jag hade ju aldrig sett snö innan jag kom hit vet du.
När utbytesåret var slut åkte hon till mamman som då hade hunnit byta Venezuela mot Spanien.
– Hon jobbar som översättare från spanska till engelska och viseversa, hon kan jobba var hon än befinner sig. Så jag arbetade lite med henne under tre månader men så kände jag, nej, jag saknar Vuollerim för mycket. Jag måste tillbaka.
Under utbytesåret hann hon bli kär i en kille och när hon återvände satte de bo. Köpte hus, landade ihop.
– Förhållandet höll i tre underbara år. Många här köper hus tidigt. De flesta grabbar jobbar i gruvan i Gällivare eller åt Vattenfall. Vi tjejer jobbar oftast inom omsorgen, skolan, affären, jordbruk, lite överallt. Det är häftigt att se en ort växa som Vuollerim gör. Under de år jag bott här, vilket är drygt fem år nu, har flera unga hunnit åka iväg på någon tur till andra platser, men flera har också kommit tillbaka. Det är hit man kommer när man kommer hem känns det som.
Elisa Echeverria utstrålar trygghet och välbehag. Hon har under de tre senaste åren, tillsammans med Sofie Skalstad som är från Vuollerim men nu studerar i Uppsala, jobbat med att inspirera andra unga till att känna glädje och optimism vad gäller livet på landsbygden. Detta genom projektet Nytänk som finansierats av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Målet med Nytänk är att få fler unga att stanna kvar och utveckla idéer och jobbmöjligheter på landet.
– Projektet har varit av unga, för unga. Vi har haft en massa workshops och aktiviteter runt om i länet med de som går exempelvis högstadiet, fått dem att tänka ut kreativa idéer, snacka med makthavare och se möjligheter så att vuxna och unga börjar prata Med varandra istället för Om. Det är ett underbart arbete!
Elisa har på pappret jobbat 60 procent i tre månader med projektet men det har blivit en hel del mer ideelt.
– Här uppe kan man verkligen ge sig hän saker. Och i Vuollerim är det så många som känner engagemang och som vill bygdens bästa vilket smittar av sig. Man vill jobba för att ta oss alla framåt, man vill bidra. Det är många företagare här i byn och allt de gör genererar något tillbaka till Vuollerim. Det är häftigt att se. Vi är väl runt 800 personer här men det sker så enormt mycket att man kan tro vi är fler.
I framtiden vill Elisa gärna se mer av landsbygdsarbete i sitt liv. Hon kommer fortsätta med att sprida Nytänks koncept och utveckla nya idéer.
– Jag klarar mig bra, känner en enorm frihet och jag passar på att använda mig av den. Jag menar, jag har inga barn än, inget som håller mig till viss logistik. Jag vill resa och göra det jag brinner för. Jag ser inga hinder egentligen, det gäller bara att våga tänka stort och jobba hårt för det man vill.
Visst känner hon ibland motstånd och motgångar, att Vuollerim stundom känns långt ifrån mycket rent geografiskt, men egentligen saknar hon inget.
– Nya generationer jobbar hela tiden i nätverk. Det är ett sätt att leva som uppstått via den tekniska utveckling vi har. Så man behöver aldrig känna sig ensam, det finns alltid sociala forum på nätet och sammanhang att engagera sig i. Det är det vi måste använda oss av för att utveckla landsbygden. Och åldern ska inte vara ett hinder för att förverkliga sina drömmar.
Nytänk har samarbetat mycket med en verksamhet som heter Young Innovation HUB. De håller till i södra Sverige och har tillsammans med Fryshuset i Stockholm skapat kreativa mötesplatser för unga, såväl fysiska som virtuella platser.
– De fokuserar på att introducera unga inom entrepenörvärlden. Mötesplatser fungerar som ett idélabb där ska man kunna använda sin kreativitet för att skapa saker utan att känna sig begränsad. De vill sprida konceptet ut i landet och om ett eller ett och ett halvt år hoppas jag vi har ett sådant här i Vuollerim, men vi kommer att fokusera på landsbygden i hela Sverige. Vi har ett stort nätverk runt om i landet tack vare projektet Nytänk, så det är fullt möjligt. I framtiden kommer vi även att sprida vår arbete globalt. Vi kan med säkerhet börja samarbeta med de nordiska länderna till exempel för att lära oss hur man gör där för att få landsbygden att fortsätta leva. Det ser jag fram emot.