Stationshusen förfaller och de en gång välskötta trädgårdarna har övertagits av vild slyväxtlighet. Kvar finns bara några enstaka odlade björkar och rönnar som fortfarande står som lysande undantag i ett klimat som annars bara dvärgbjörken klarar. Allt är övergivet.
Rapporten har författats av Ulrika Rydh och Fredrik Fogelberg och det är egentligen en planteringsinventering. De har under augusti 2021 gjort nedslag på 24 platser längs Malmbanan, stationer, hållplatser och banvaktsstugor.
De pekar på Statens Järnvägars långa tradition av planteringar vid stationerna. De hade vackra miljöer, ofta föredömen i samhället. SJ drev egna växtdepåer, hade anställda trädgårdsmästare som visste vilka växter som passade i olika klimat och inte krävde alltför omfattande omvårdnad. I Boden fanns en depå som fick stationsmiljöerna att blomma. 1973 upphörde SJ:s planteringsväsende och miljön kring järnvägen vissnade.
Rapportförfattarna har fotograferat stationsmiljöerna och de nytagna bilderna blir ett skräckgalleri i jämförelse med äldre bilder av stationerna. Den nya stationen i Kiruna är inget undantag.
Det är bilderna som talar, som säger så mycket mera än de skrivna orden i rapporten. De visar så mycket mera än planteringsrester. Ska statens egendom tillåtas förfalla? Husbyggnader vars röda färg flagnat, stationsskyltar som knappt är läsbara, övergivna parkbänkar som skymtas i slyn.
Rapportens författare gillar inte det de ser under resan från Kiruna till Riksgränsen. De anser att miljön med ganska enkla medel skulle kunna förbättras och ge besökaren ett trivsamt intryck. De räknar upp miljöer som ”mycket väl” representerar ambitionerna som SJ hade för sina utomhusmiljöer fram till 1960-talet. Det gäller stationsmiljöerna i Kopparåsen, Kaisepakte, Abisko östra, Vassijaure och Torneträsk.
”Med enkla medel dels i form av normal skötsel, dels i återskapande av vissa växtmiljöer, bänkar, flaggstänger och liknande element, kan miljöerna bli fina representanter för järnvägens trädgårdshistoria”, skriver de.
Det är ett ord i rättan tid. Skäms ni inte ni ansvariga inom Trafikverket och det statliga bolaget Jernhusen, ägare av mängder av järnvägsfastigheter. Regeringen och infrastrukturministern måste ta de ansvariga i örat. Vårda eller riv! Ett allmänt förfall får inte vara ett tillåtet alternativ.