Bodens orkesterförenings höstkonserter med opera-, och operettpärlor tuffar oförtrutet på år efter år. Man måste beundra primus motor, föreningens ordförande tillika kvällens konferencier Åke Sundberg och alla ideellt arbetande musiker som år efter år oförtrutet kämpar på och spelar för glatta livet.
Det är sådana här eldsjälar som bär upp vårt kulturliv och det är en fröjd att som recensent få vara med och fira föreningens 80-årsjubileum.
Första halvan ägnas åt svensk musik där Lars-Erik Larson är huvudnumret. Hans fyra tablåer ur radiopjäsen efter Wilhelm Shakespeares En vintersaga är magiska. Särskilt i sådana här välklingande versioner. Blås, stråkar och slagverk. Alla är de på topp när Finn Rosengren återigen kramar ur det bästa ur orkestern.
Frej Lindqvist är en van recitatör av Larssons Förklädd gud, han har till och med spelat in den på skiva. Kanske är det vanans fara som gör att han i kväll låter lite avmätt. De där lilla extra som man förväntar sig av en skådespelare av hans kaliber är helt enkelt inte där denna kväll.
Nej då är det mer gott gry i 30-årsjubilernade kören Chorisma som verkligen växer med uppgiften. De blommar ut och bjuder på ett fullödigt framförande av Hjalmar Gullbergs fina, poetiska text.
Kvällens två sångsolister, sopranen Hanna Husár och barytonen Carl Ackerfeldt, är också de återkommande i sådan här sammanhang och det är ett kärt återseende. Båda är mycket bra i sina förklädd gud-partier. En extra eloge måste också gå till oboisten Hanna Lövgren som ljuvligt illustrerar den pipa som spelar en central roll i verket.
Efter paus blir det ännu mera svenskt i form av en vackert spelad Liten svit signerad Dag Wirén.
Vackra men ack så kort är även några opera-, och operettpärlor där Hanna och Carl än en gång får briljera. Sedan tar Chorsisma återigen plats på scen för en härlig Hallelujakör ur Händels Messias.
Avslutar gör en fin Kom i min famn signerad Evert Taube där Carl Ackerfeldt, med akustik gitarr frontar kör och orkester.
För tio år sedan skrev undertecknad sin allra första recension i NSD, vilket var Chorismas 20-årsjubileum. Då hoppades jag på ett återseende om ytterligare 20 år.
Tio år går fort, särskilt när man har roligt så vi ses väl om tio år igen – och den då 90-årsjubilerande orkesterföreningen får gärna följa med då.