Och det är ju faktiskt lite av en saga hur grabben från Rosengård i Malmö blev en av världens mest omtalade fotbollsspelare. För det kunde ha gott annorlunda. Riktigt illa till och med eftersom den unge Ibrahimovic inte drog sig för att vara i topp även när det gällde stölder av diverse slag. Och Zlatans idoler i uppväxtområdet var långt ifrån några idrottsmän. Här gällde det att bli någon, oavsett hur. Det var vi mot dom-tänk som gällde, och med skiljda föräldrar redan vid två års ålder kunde livet för dagens Milan-stjärna tagit nästan vilken väg som helst. Men Zlatan är inte bitter, han älskar sin mamma och sin hårdhudade öldrickande farsa med det blödande hjärtat, som mycket det bara är möjligt.
Men mest älskar han sig själv, vilket kanske är en förutsättning för att bli en stor stjärna.
Den som sett Zlatan spela i Juventus, Inter, Barcelona eller Milan, har kanske sett hur han ropar och gestikulerar till medspelarna stup i kvarten. Men det gjorde han också till grabbarna i Rosengårds lag, Malmös allsvenska dito eller som värstingdyrt proffs i Ajax. Och är det nåt som genomsyrar Jag är Zlatan är det hans heta humör, på och utanför planen. På gott och ont. Det blir smått komiskt ibland, speciellt de gånger det bottnar i hybris kring sin egen person. Och det är några, förutom Barcas tränare Guardiola, som får sina fiskar varma i den 422-sidiga boken.
Som Barcelona-fan kanske jag är lite känslig, men Zlatans snack om Barcas spelare som ett gäng skolpojkar är lite lågt. Lionel Messi hade knappast blivit världens bäste spelare om han agerat som en "skolpojke".
"Man kan ta en kille från Rosengård men man kan inte ta Rosengård från en kille", är en oneliner från Zlatan som pryder en bro i hans uppväxts trakter.
Det säger ganska mycket om hur Zlatan ser sin resa. Det handlar om en sorts revansch visavi..., ja de som trodde att den evigt dribblande talangen bara var en av många talanger och inget mer. I den känslan finns drivkraften som format Zlatan Ibrahimovic, son till en man från Bosnien och en kvinna från Kroatien. En "vinnarskalle" som gett guld till europeiska storlag, men mest frågetecken till hans egna svenska landslag. Varför är det på detta viset, frågar sig många. Och varför får han den svenska Guldbollen år efter år när han är "så dålig och loj" i landslaget?
Zlatan Ibrahimovic lämnar få oberörda. Så har det alltid varit, enligt hans egen historia som David Lagercrantz nedtecknat efter hundratals timmar med huvudpersonen.
Jag är Zlatan blir troligen årets hype i bokhandelns julrusch. Om den är värd det? Knappast, förutom delen som handlar om uppväxt och de år som formade den idag 30-åriga fotbollsspelaren och tvåbarnspappan Zlatan Ibrahimovic. Där skildras klassamhällets Malmö där vi var vi och dom var dom, och aldrig möttes de två. Förutom då i duster på fotbollsplanen där utgången långtifrån var given.