Wolff plockar ner västernhjälten
I en tid då många författare skriver självbiografiskt gör Pauline Wolff tvärtom. Hennes nya roman "Swede" är en både kuslig och skrämmande historia som utspelas i vilda västern.
Foto: Dan Hansson / SvD / SCANPIX
- Jag tycker jag lever ett ganska ointressant och mediokert liv, säger hon.
Hennes yttre påstår motsatsen. I hårknuten har hon en tovad hårdekoration i spretiga påskfärger. En fransktillverkad galenskap som hon lånat av sin dotter.
Min spontana idé att ta med en cowboyhatt till fotograferingen framstår plötsligt som idiotisk. Att skriva en roman om cowboys är inte detsamma som att vara en själv. Pauline Wolff ryggar försiktigt tillbaka. Visserligen läste hon böckerna om Lilla huset på prärien som liten, hon lekte cowboys och indianer. Men det var då.
Inför och under arbetet med Swede har hon läst mängder av litteratur, provskjutit en Remington 1858 ("Det finns en subkultur som ägnar sig åt västernskytte, män i övre medelåldern. De gjuter kulorna själva.") och tagit lektioner i västernridning.
- Men jag är inget freak, jag har ingen egen västernhatt.
Hennes Katapultbelönade romandebut, Bilder av Malin, handlade om ett far-dotter-förhållande och hennes andra, Vi är luftens drottning, om cirkusakrobater.
Med sin tredje roman ville Pauline Wolff berätta en historia om möjligt ännu längre bort från sig själv. För att göra det utgick hon från en filmgenre lite på samma sätt som när hon leder improvisationsteater. Även som författare vill hon tvinga sig själv att spela nya och främmande roller.
- Den vanliga tematiken i en västern är ont, gott, hämnd och list. Sådant som jag inte har så mycket av i mitt vardagsliv.
Européerna kolonialiserade en gång Amerika med enorma frihets- och framgångsdrömmar. Dessa har sedan kommit tillbaka över Atlanten i form av en hel drömfabrik, konstaterar Pauline Wolff. Från början visste hon att hon ville skriva om en klassisk västernhjälte.
- Jag ville skriva en västern och då ingick hjältepaketet. Det beskriver ett mansideal, "the lonely hero", det stärker mansbilden av en ickekomminicerande person, som rider i väg i stället för att prata ut om konflikter.
Är det ett ideal som har irriterat dig?
- Inte irriterat. Jag har funderat på det, det är användbart.
För vad och vem skapar egentligen en fläckfri hjälte? Pauline Wolff ville demontera sin Swede, säger hon. Historien berättas av människor runt omkring honom, i en roman där varje kapitel har sin egen berättare och följaktligen sin egen sanning.
-Hjälte är man inte i sig själv, det är man bara i andras ögon, som objekt. Det är en anledning till att han inte får komma till tals själv.
I motsats till honom står hans tre fiender, de allt otäckare systrarna Steen som vigt sina liv åt att följa Swede och att hämnas.
- De är ett kollektiv, de gör allt tillsammans. Jag tror det är svårt att förstå för dagens människor, men inte ur ett historiskt perspektiv. De är lojala men också grymma mot varandra, kollektivets bästa är vad som gäller, och om det handlade min förra roman också.
Det är en på många sätt rå och smutsig värld hon skildrar. Men under sin research upptäckte Pauline Wolff att vilda västerns kvinnor inte enbart var utsatta på det sätt romaner och filmer ofta gör gällande. Det fanns en annan sida också.
- Det var sådan kvinnobrist, om det kom en kvinna blev hon otroligt omhuldad och uppburen. Även för kvinnor från det viktorianska öststatslivet i Amerika kunde västern vara en frihet, här kunde de driva egna företag, många diligensstationer drevs av kvinnor.
Ännu mer överraskande var upptäckten av "postorderbrudarna".
- Det fanns rörelser som skickade skeppslaster med ogifta kvinnor från östkusten till Seattle. De seglade runt Sydamerikas sydspets. Man behövde kvinnor för att få i gång samhällena, de behövdes inte bara som tvätterskor utan för moralen och det sociala, det blev inga bra samhällen utan dem.
- Men det fick jag aldrig med i romanen, det fick jag reda på för sent.
Så jobbar vi med nyheter