Ak Welsapar kom till Luleå 1994 som flykting från Turkmenistan, då en sovjetkommunistisk republik. I Turkmenistan var han verksam som poet, författare och journalist. I Sverige har han skrivit en rad böcker, en om året, och har beskrivits som en epiker.
Den här gången tar han upp en gammal folksaga om den unga, vackra kvinna Aypi som dränks av sin en egen man. Det är folkdomstolen i den lilla fiskebyn som dömt henne till döden för att hon talat med främlingar som gått i land och tagit emot ett vackert halssmycke.
Men Aypi vilar inte i frid på havets botten, hon återvänder till fiskebyn och hemsöker olika män. Parallellt med legenden kring henne finns en verklighet där sovjetrepubliken förbjudit fisket i havet utanför fiskebyn, ett beslut som åtlyds av alla utom en ensam, envis fiskare, Araz. Fiskebyns invånare ska lockas till staden, men den siste motsträvige Ariz fortsätter att fiska i smyg, nattetid, och säljer fångsten illegalt.
Ak Welsapar är en duktig berättare. Han skriver på turkmenska och översättaren Mats Müllern har säkert kanske också har sin del i att läsningen blir en fröjd. Welsapar tecknar också personer som blir levande, så även den döda Aypi.