De senaste dagarnas vackra vårvinterväder med strålande sol och gnistrande snö har bytts ut mot något mera jämngrått. Pernilla Thorell som precis har återvänt hem till Norrbotten efter en vecka i den grekiska hamnstaden Pireus blickar ut genom fönstret i sin lägenhet i centrala Råneå. Det här var hennes tredje resa som hon gjort för att bidra med frivilligt arbete bland flyktingarna där nöden är som allra störst.
- I Pireus var det bara lidande och uppgivenhet. Det behövdes inte mycket för att ett bråk skulle utbryta och människor stod i kö och det räckte aldrig till alla, säger hon lätt uppgivet.
Innan den sista resan har hon också varit två veckolånga resor till den grekiska ön Chios men läget i Pireus var annorlunda.
- Ja, för mig som vill hjälpa var det hundra gånger värre för vad man än gör så räcker det inte till, säger hon.
Sedan visar hon en röd väst som hänger på en galge i hallen och som användes för att visa flyktingarna att hon var där för att hjälpa. I en av västens fickor ligger ballonger och också en liten fingerdocka.
- Jag brukar vara på Ikea och köpa med mig såna och ge till bebisar som gråter. Ibland kan lite vara mycket just i stunden, säger hon.
När hon var på Ikea inför resan till Pireus såg hon samtidigt att det fanns många billiga rycksäckar, något som har varit väldigt eftertraktat tidigare.
- Jag tänkte ”hur många kan jag få med mig, kanske trettio stycken”. Men så insåg jag ju att det kommer tvåtusen människor i veckan så jag kände att det inte ens är lönt. Det kändes som att jag måste ha med mig en container, säger hon.
Två av de tre resorna har hon bekostat helt själv och de saker som hon har packat med sig har hon också inhandlats från hennes egna pengar. Samtidigt är hon rätt nyligen frånskild och har fyra barn som hon har varannan vecka.
- Det är klart att det är kärvt att få det att gå ihop ekonomiskt men samtidigt är det inga jättestora utlägg och när jag tänker och har sett vart det hamnar så…ja, så går det ändå, säger hon.
I den grekiska hamnstaden låg människor och sov på kajerna och de som hade tur hade tält att krypa in i. Många av de som kom var mammor med små barn och många var också gravida.
- Det kom in tolv barnvagnar och det stod säkert fyrtio mammor där hälften var gravida och med småbarn med sig och de köade i timmar med hopp om att få en barnvagn, säger hon.
Hon berättar också om hur enormt svårt det är att vara den som går runt och fördelar de privata donationer som har kommit in:
- Som att gå och leka gud. Du ska ha, du inte. Det var nog det jobbigaste av allt nu. Att man det liksom aldrig räckte till.
Pernilla Thorell har alltså varit i Grekland som volontär vid tre tillfällen den här vintern. Det har då handlat om veckolånga vistelser och hon har åkt under den vecka som hon inte har haft barnen. Samtidigt är det många som har haft synpunkter på att hon ”farit iväg” som flera har uttryckt det.
- Det är främst kvinnor som ifrågasätter varför jag gör det här. Jag brukar förklara läget och samtidigt är det väl inte konstigare än en karl som åker iväg en vecka på jakt men då är det liksom mer accepterat, säger hon.
Hennes två äldsta barn är 16 år och 11 år gamla och hon har försökt att prata en del med dem.
- Helst när de tycker att de behöver ett till par skor eller ett nytt tv-spel, säger hon.
Sedan fortsätter hon:
- Min äldsta son skulle jag kunna tänka att ta med mig, inte så mycket för att han ska se det här lidandet utan för att han här om dagen var så förtvivlad över att alla människor är så onda. Han läser rasistiska inlägg på facebook och han blir både arg och väldigt ledsen. Att ta med honom bara för att visa så många goda människor som finns och som gör någonting.
Men ni bor ju alldeles vid brottarlokalen i Råneå och bara ett stenkast från sporthallen, Rånereturen, kyrkan och medborgarkontoret där det finns massvis med människor som gör bra saker, inte minst för flyktingar. Vore det inte enklast att börja där?
- Ja, kanske. Vi har inte bott här så länge men det viktigaste är att få tron på mänskligheten, att få en samhörighet med andra som verkligen vill väl.
Vad är det mest tragiska som du har upplevt?
- Åh, det är så mycket. Men flytvästarna som små barn kommer med och som är gjorda i ett material som suger åt sig vatten. Det är så sjukt. Det är flytvästar som dränker istället för räddar.
Vad säger du om läget som har uppstått nu?
- I går skickade man tillbaka flera hundra människor till Turkiet och Amnesty (International) varnar för att Turkiet skickar tillbaka dem till deras hemländer. Det är på väldigt kort tid som man ska utreda om de har asylskäl och de myndigheter som gör utredningarna uttrycker en oro att de inte kan fastställa det på så kort tid. Så jag vet inte vad som hände med de mänskliga rättigheterna riktigt.