Inte minst av saxofonisten Steve Slagle som i rollen av ledare för Mingus Big Band i New York fört fram Mingus musik.
Och igår mötte Slagle Norrbotten big band och Tim Hagans för att framföra sina arrangemang av Mingus material, men där kompisarna Slagle och Hagans också skrivit två helt nya kompositioner som inspirerats av Mingus.
Slagles nyskrivna komposition är tydligt inspirerad av Mingus ballader medan Tim Hagans verk tagit intryck av Mingus självbiografi Beneath the underdog i en komposition som blir till ett möte mellan Hagans avantgardistiska hållning och Mingus karaktäristiska tilltal.
Bandet och Slagle inleder dock med Gunslinging bird som får ett skönt groove i arrangemanget innan man går över till delar ur Mingus balladsviter och för kvällen har man valt Diane och Alice´s wonderland.
Som den kännare av Mingus som Slagle är har han också grävt djupt i Mingus musik och hittat kompositioner som spelats mycket sällan och knappt finns inspelade heller.
Ett sånt exempel är den fina Love Chant som finns med på kvällens program (och som kan höras på Passions of a Man: The Complete Atlantic Recordings 1956-1961) . Den står i kontrast till Mingus välkända och satiriska låt Fables of Faubus. Den handlar om guvernören Orval Faubus i det då djupt rasistiska Arkansas. En låt som visar Mingus samhällsengagemang och känsla för humor och när Slagle slänger in passningar till Guantanamo i den sparsamma texten tänker jag att Mingus nog skjutit in sig på George W Bush om han hade levt de senaste åtta åren.
Man får nog säga att materialet är väl valt och speglar Mingus och Slagle visar dessutom att han är en saxofonist och flöjtist av rang. Men det som är intressant med Slagles arrangemang är att de inte bara repeterar det Mingus skrev, utan att Mingus musik nytolkas på ett sätt som i mitt tycke tar vara på det bästa i hans musik.
På ett plan är det förstås oundvikligt - Mingus hade inget storband. Men genom Slagles arrangemang får musiken en samtida vitalitet och originalitet.