När den rumänska blåsorkestern Fanfare Ciocarlia äntrar Lilla salen i Kulturens Hus så är det med en smattrande virtuos uppvisning i snabbspel. Två pampiga bastubor och en bastrumma håller stadigt takten och sedan är det en hel uppsjö av härligt gälla trumpeter, saxofon, klarinett med mera som spelar i ett osannolikt tempo. Orkestern omnämns ofta som ”snabbast i världen” och efter de två första låtarna är det inget snack om saken.
Denna romska orkester, som för tillfället består av tolv lika klädda herrar, tar det romska arvet till nya och högre höjder. Inte bara behärskar de den traditionella musiken som ofta framförs på dop, bröllop och fester utan de har också sinne för det moderna och inte minst, sinne för humor. Hela konserten präglas av en lekfull partystämning och det dröjer inte länge förrän en entusiastisk skara dansar loss framför scenen. Själv uppskattar jag en andningspaus med vemodiga toner av rumänsk folkmusik men konserten bjuder på rätt lite sådant överlag.
All musik kan göras om i bästa zigenarorkester-stil tycks de tänka, till exempel hörs stråk av Born to be wild, Rosa pantern och jazzstandarden Caravan.
Ibland anas swing á la Django Reinhardt, som ju förresten också var rom.
Fanfare Ciocarlia kommer från den lilla byn Zece Prajini i Rumäninen och upptäcktes 1996 av producenten Henry Ernst som lyckades övertala dem att göra en turné. Musiken låg rätt i tiden och togs emot med öppna armar och sedan dess har bandet turnerat världen över, nått stora framgångar och numera uppger de själva att de är på en ”evighetsturné”.
Och de verkar faktiskt outtröttliga. Som extranummer bjuder de på 007 James Bond Theme och stämningsfyllda Lume Lume. Och när alla tror konserten är slut överraskar bandet genom att följa publiken ut ur salen spelandes på sina instrument och sedan ge extranummer i lobbyn.
Mindre trevligt uppförde sig en del av publiken som antingen lämnade konserten i förtid eller gick ut och in genom sidodörren så det blev ett himla spring som tog fokus från artisterna. Tur att många kompenserade genom att ge stående ovationer till detta proffsiga band, för det var de väl värda.