Vi stiger på tåget på stationen Sunderbyns sjukhus, ett stycke från det tegelbruk, Björns tegelbruk, där den unge Eyvind arbetade. Det har byggts en ståtlig övergång över spåren. Den kallas på en minnestavla för stadsporten mot Luleå.
Sedan går resan med Norrtåg. Vi följer Eyvind Johnsons iakttagelser för 60 år sedan. Är timmergallringsbommen i Sävast kvar? Vi vet att den är borta sedan länge.
En utomhustermometer visar 17 minusgrader när motorvagnståget smyger in på Bodens centralstation. Här står inte längre Nordpilen och väntar på påstigande, det tåg Eyvind Johnson steg ombord på.
Nordlanders gård, ja var är den? Men den röda bagarstugan är kvar. Eyvind Johnson beskriver att han alltid haft en sorts kärlek till den. Nu är den ett litet museum över Nobelpristagaren.
Eyvind Johnson minns sin andra resa efter banan. Resan gick till Sandträsk där det i magasinet stod ett par likkistor som skulle forslas över sjön till sanatoriet. Där fanns barndomskamrater som fick ”ont i bröstet” och tynade bort.
Under resan för 60 år sedan gör tåget många uppehåll på små stationer. Johnson söker ansikten att känna igen, i Näsberg och Hedberget. De gamla barndomskamraterna. Men tiden har haft sin gång.
Du har inte varit Norrbotten trogen, säger någon till författaren, som svarar: Jag beklagar den författare som är alltför ”trogen” ett landskap och bara det.
I Gällivare träffar han en av barndomskamraterna, som säger att han finner sanning i böckerna. Eyvind Johnson utvecklar detta med författarstolthet och författarfåfänga, men gillar blomman han får av Nils på perrongen i Gällivare. För Nils omdöme grundas på kunskaper i ämnet, om landskapet och mänskorna där.
Resan når målet Kiruna och där är allt ”oerhört”. Han får en vänlig inbjudan till ett bokgille men går inte dit, känner sig helt utfylld av sin egen ungdom och vill inte ha mer av den. Han har gjort en resa innesluten i sin Norrbottensungdom.
Då har vi också nått målet, men vi får inte stiga av tåget vid det stora stationshuset i tegel. I stället vid ett provisorium efter färden på den nya sträckan bakom Kiirunavaara.
Resan gick fort i Eyvind Johnsons inbundna sällskap. Vinterresa i Norrbotten kan läsas många gånger, under varje tågresa längs Malmbanan. Vi kommer den blivande Nobelpristagaren nära och vi får en bild av ett Norrbotten, i december 1954 och författarens barndomsupplevelser. Den som köper en tågbiljett på Malmbanan borde få den lilla boken.