Vild passion

Konsert
HÅKAN HELLSTRÖM
Kebnescenen, fredag, 22.00

Min kollega Kristoffer Viita skrev att Håkan Hellströms konsert på Hultsfredsfestivalen var "en studie i lojhet". Med risk för att bli mordhotad av ilskna fans sågade han alltså den enda svenska artist som mig veterligen aldrig blivit sågad förut. Det var mycket modigt av honom.

Lyckligtvis hade jag inte samma problem i fredags. Inte ens den mest griniga av recensenter kan hitta något negativt i denna totala explosion av alla mänskliga urdrifter. Man anar direkt vad som komma skall. Håkan springer in på scenen, frustar som en tjur och sätter plattan i botten direkt. Luften vibrerar av den rena passionen. En energi som om den omvandlats till elektricitet hade kunnat driva hela Kiruna stad i flera veckor. Och den verkar aldrig sina.
Ramlar, Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg och Kom Igen Lena avverkas i ett vansinnigt tempo. Håkan springer, hoppar, dansar en halsbrytande blandning av samba och flamenco och förmedlar en sådan eufori att ett fåraktigt dumleende, som sitter i minst en timme efter konserten, är ofrånkomligt. Jag som i begynnelsen avskydde Håkan. Nu får jag betala. Det är bara att gå och ställa sig vid skampålen.

Andningspaus. Den lugnare Brännö Serenad tar ned tempot och musikerna får välbehövlig vila. Att Håkan aldrig har sjungit bättre blir mer uppenbart när musikerna håller igen lite. Han missar inte en ton och har ett otroligt patos i sin röst. Vartenda ord låter så oerhört ärligt. Genuin berörning ända in till själen.
Men det är inte för att slappna av som han är här. Han är här för att ge allt och lite till. De bästa låtarna från nya albumet, Tro och Tvivel och För en Lång Lång Tid, maximeras som alla andra låtar i både tempo och ljudstyrka. Håkan avslutar precis som han börjar, frustandes och med en passion så vild att den måste kännas ända till Kebnekaise.