De senaste åren har präglats av avslöjanden om avlyssning och registrering. Som om någonting av detta vore nytt. Jag är född, uppväxt och lever i tid av avlyssning och registrering.
När jag började gallra i mina bokhyllor fann jag ett brev. Det är daterat 10 november 2000 och är skickat från Rikspolisstyrelsen. Som målsägande informeras jag om att två personer har ”behandlat personuppgifter i strid personuppgiftslagen (1998:204) …”
Kort sagt: två personer har åsiktsregistretat mig och många andra. De vet var jag bor, har bilder på mig och det som stör dem är att jag är (har varit) ”aktiv inom Palestinagrupperna och redaktör på tidningen Palestina Nu. Medlem i Rättvisepartiet Socialisterna (RS).”
Registret som går under namnet SoS Helsingborg meddelar i övrigt: ”Har möjligtvis flyttat till Sandgatan …”
Jo, det mesta stämmer men jag har inte varit medlem i Rättvisepartiet.
I brevet från Rikspolisstyrelsen läser jag att överåklagare Christer van der Kwast ska inleda en förundersökning och jag ombeds att fylla i ett så kallat Förenklat målsägandeförhör/Skadestånd.
Minnet sviker. Vad hände? Blev det någon förundersökning?
Jag skriver därför till Rikspolisstyrelsen den 5 november 2013 – tretton år senare – och frågar:
• Vad hände med förundersökningen?
• Har vi målsägande efter den 2000-11-10 fått någon information som inte nått mig?
Nej, jag är inte kränkt.
Jag har bara varit med om något obehagligt. Två tokstollar har bestämt sig för att registrera personer som är medlemmar ”i vissa partier, fackförbund, miljögrupperingar och intesseorganisationer. Det kan även röra sig om sexuell läggning, etnisk härkomst, att personen som uppgiften gäller gjort sig känd för att vara antirasist …”
Jo, det är obehagligt.
Men det är också olustigt att Rikspolisstyrelsen till dags dato inte svarat på mitt brev. Vi lever i en tid av avlyssning och registrering och därför borde Rikspolisstyrelsen ha ett helhetsansvar. Det ansvaret bör rimligen innefatta att svara på frågor och brev från medborgare som är oroliga för om de är registrerade eller inte. Eller som vill fråga om ”sitt” ärende.
Jag och många andra vill tro på rättsstaten – men tror den på oss?