I Överkalix hotas flyktingarna som fått ett asylboende i ortens hotell. I Sverige rapporteras om brandattentat mot flyktingförläggningar. I programmet Kalla fakta fick vi också en skildring av samehatet, hur det tar sig uttryck i tjuvjakt på renar och djurplågeri.
Detta sker i en demokrati där mänskliga rättigheter ska skyddas. Det är en mänsklig rättighet att inte utsättas för förföljelse om man tillhör en folkgrupp eller för rasism.
Sverige framstår ibland som ett föredöme när det gäller att försvara mänskliga rättigheter. Det tror vi ofta själva. Det överensstämmer inte med verkligheten. Den tidigare diskrimineringsombudsmannen och juristen Peter Nobel har påpekat detta i olika debattinlägg.
Nej, vi står snarare i skamvrån. Sverige har nämligen inte förbjudit organiserad rasism, trots att vi redan 1971 anslöt oss till FN-konventionen mot rasdiskriminering. De som anslöt sig förband sig att förbjuda organisationer "som främjar och uppmanar till rasdiskriminering".
I realiteten blir det så att Sverige gör det motsatta, skyddar rasisterna. Vi har hört hur landets polis använder resurser för att skydda nazistiska organisationers tillåtna och otillåtna demonstrationer. Polisen hänvisar då till yttrandefriheten.
Egentligen är det ju en anomali, en motsägelse, att nazister och andra rasistiska organisationer ska omfattas av yttrandefrihet. Bortsett från detta så gäller hursomhelst inte yttrandefriheten att få kränka eller hota andra människor.
Regeringsformen tillåter undantag från den annars grundlagsstadgade föreningsfriheten just för att Sverige skulle kunna ansluta sig till FN-konventionen som förbjuder rasistiska organisationer.
Sverige måste naturligtvis följa FN-konventionen mot rasdiskriminering och sätta en gräns för vad ett demokratiskt samhälle tolererar. Det är en ynkedom att skriva under och sedan inte uppfylla det som underskriften innebär.
Tv4-programmet Kalla fakta blev en påminnelse om att vi inte lever upp till konventionen, att det i Norrbotten pågår en förföljelse av en folkgrupp, samerna, utan att samhället reagerar och gör en markering. En sådan markering kräver fällande domar och straff.
Vi fegar inte bara när det gäller att följa FN-konventionen. Peter Nobel konstaterar också att Sverige nästan slutat att bekämpa hets mot folkgrupp och andra hatbrott. Det gjorde vi på 1990-talet.
Vi måste leva upp till det löfte vi gett i FN, att bekämpa rasismen. Sedan ska vi i anständighetens namn också ratificera ILO-konventionen 169 om urfolkens rättigheter.