Har kvaliteten förlorat sin betydelse? I det nya digitala samhället ska alla göra allt och alla ska kunna allt. Naturligtvis kan inte alla allt och det drabbar oss allt oftare. Vi ser nyhetssändningar i tv där inslagen uteblir och får hoppas över, vi ser utrikeskorrespondenter på gryniga bilder och ibland tappas ljudet bort.
Tekniken går framåt men kvaliteten tenderar att gå motsatt väg. När alla ska göra allt ska tv-reportern klara att sätta ljuset så det blir bra, se till att ljudet når fram till tittarna, att bilden blir bra. Sedan finns det kanske ingen kraft över för att formulera de rätta frågorna till intervjuoffret.
Därefter ska hela rasket ut på webben och det ska twittras och det ska facebookas. Makten som intervjuas är säkert glad över att intervjuaren har så mycket annat att göra än att ställa de rätta frågorna och han, för i regel är det en han, slipper de naturliga följdfrågorna.
Tv och radio är inte ensamt om denna utveckling, att allt fler ska klara av flera arbetsuppgifter. Hellre halvkunnig på flera arbetsuppgifter än helkunnig på en. Vi ser den i tidningsbranschen och i andra branscher, utanför medievärlden. Rent filosofiskt kan man undra vad kvalitet egentligen är värt. Har kvalitet något värde. Och finns det någon efterfrågan på kvalitet.
Det är inom tjänstesektorn som sänkning av kvaliteten förefaller ha förvandlats till en affärsidé. Så är det inte inom industrin. Skulle kunderna acceptera att Volvo, BMW eller Toyota sänkte kvalitetskraven? Att bilarna fick åka in och ut ur verkstäderna. Knappast, då skulle kunderna välja en annan bil, en kvalitetsbil.
Den som vill åka tåg och går till tågstationen finner ett hus utan personal. Ibland med en väntsal utan möjlighet att sitta ned. Där finns ingen att fråga, möjligen en automat att köpa en biljett ur. Är det kvalitet?
Frågorna får tågmästaren besvara när tåget väl kommit, om det över huvud taget kommer och om han hinner. Tågmästaren måste ju också vara hovmästare i restaurangvagnen sedan han kopplat vagnar och klippt biljetter.
Det är bara att hoppas bara att mångsyssleriet och kvalitetssänkningen inte når sjukvården. När jag fått remissen till specialisten där i Sunderbyn vill jag att hen fortfarande är en specialist inom sitt eget medicinska område och inte en medicinsk mångsysslare.