De är Luleåborna som bott och jobbat i Växjö i tio år, och stormtrivdes både med sin nya hemstad och med jobben de hade, Pernilla som trähuskonstruktör med CAD-utbildningar och Magnus som systemutvecklare. Det var när dottern Maja, snart två år, kom till världen som de började fundera på att flytta hem till Norrbotten igen. Men beslutet att återvända norrut var inte helt lätt att ta, men för Majas skull kändes närheten till släkten i Luleå viktig. Det var under ett par semesterveckor för ett år sedan som Pernilla kläckte idén:
– I början på 2016 var vi till Mexico i två veckor med Maja, och där i solen och värmen sa jag åt Magnus att det hade varit så härligt om vi kunde få ha det så här en längre tid, kanske några månader. Och han var helt öppen för idén. Det var i samma veva som vi hade börjat fundera på att flytta hem till Luleå igen. Frågan var bara när vi skulle göra det. Hur synkar man att skaffa både ny bostad och varsitt nytt jobb åt oss samtidigt, så det var många tankar som snurrade runt. Till slut kände vi att om vi ändå ska sälja vår lägenhet och säga upp oss från våra jobb så kan vi lika gärna passa på att göra något roligt innan vi flyttar upp till Luleå igen, berättar Pernilla.
Sagt och gjort. När lägenheten var såld skickades bohaget till Luleå för att lagras i väntan på att familjen kommer hem igen. Vinsten från lägenhetsförsäljningen blev till en reskassa och nu har de rest i drygt tre månader.
När Duo Helg når dem över telefon har de precis checkat in på ett hotell i byn Weligama, efter lite mat har dottern Maja sin lunchvila.
Är den här resan en gammal dröm ni har haft?
– Nej egentligen inte. Vi har aldrig tidigare varit några backpackers. Vi har alltid tyckt om att resa men då åkt charter, bott på fyr-och fem-stjärniga hotell med all-inclusive och haft allt serverat. Så reser vi inte nu. En del stopp planerade vi innan vi reste iväg, men mycket tar vi reda på allt eftersom. Nu väljer vi inte heller de lyxigaste hotellen, stannar högst tre-fyra nätter på varje ställe och planerar nästa tripp allt eftersom, berättar Pernilla.
– Det blir lite mer planering med barn och för hennes skull vill vi inte bo alltför avsides eller på hotell med allt för låg standard. Sedan varierar det ju lite på vad man bokar och vad man får. Vi har gått på några nitar, men om man står på sig och inte accepterar vad som helst så brukar det ordna sig. Vi har gått mycket på recensioner på hotellen också, och vi brukar själva också recensera för att hjälpa andra, fyller Magnus i.
Ett par månader in i resan har intrycken och upplevelserna varit många. Resan började i Malaysia, för att sedan till ta sig vidare till Kuala Lumpur, därefter till paradisön Perhentian Islands, och så vidare till Australien. De landade i Sydney och reste sedan upp längs östkusten till Gold Coast, Brisbane och Cairns.
– Vi har också varit på Bali i en månad och åkt runt där. Sedan for vi till Sri Lanka, för att efter jul ta en snabbvisit till Singapore. Nu är vi i Burma. Det var lite av en chansning eftersom Burma som land har ju inte varit så öppet, men det är så mycket häftigare än vi hade kunnat ana. Vi har mött så otroligt vänliga människor och sett helt fantastiska miljöer här. Vi firade nyår vid den mäktiga gyllene Shwedagon pagoda i Yangon, sedan blev vi tyvärr sjuka i några dagar på väg till Mandalay, men nu har vi åkt vidare till Bagan som är en arkeologisk plats med flera tusen tempel som övergavs i slutet på 1200-talet. Där har vi nu åkt runt och utforskat allt på sandiga stigar med en el-moped. Sedan åker vi till Thailand och där kommer mina föräldrar att möta upp oss, berättar Pernilla.
Det är ungefär så långt som paret har planerat. Tankar finns på att även se Laos, Filippinerna och Vietnam.
– Magnus vill gärna avsluta resan med att åka till Hawaii och USA, men jag vill gärna ta Brasilien som sista land så vi får se hur vi gör. Men tanken är att vi fortsätter varvet runt jorden innan vi kommer tillbaka i Sverige någon gång i början av april.
Har ni uppfyllt drömmen hittills?
– Ja, både Bali och Australien var helt fantastiska ställen att vara på och vi har med oss massor av fina minnen därifrån. Sri Lanka var inte vad vi väntade oss innan även om vi inte riktigt hade koll på landet innan. Det är ett väldigt fint land, men allt är liksom lite krångligare, man möts av motgångar varje dag som måste tacklas. Vi har redan hunnit uppleva så mycket och pratar redan om saker som hänt och alla upplevelser kommer vi få bearbeta långt efter att vi kommit hem också.
Hela resan dokumenteras flitigt, både med bilder och korta filmklipp på en blogg. Där kan även släkten på hemmaplan följa familjens resa. Och för egen del är det ett sätt att själva ha något att samlas kring och tänka tillbaka på. Men Pernilla och Magnus Oja tycker också att det är viktigt att ha kvar för dottern Majas skull.
– Hon är ju så pass liten att hon inte kommer att minnas något av detta när hon blir större, så det känns viktigt att bevara vår resa för henne. Vi samlar mycket i vår blogg där vi försöker lägga upp bilder och skriva något varje dag, berättar Pernilla.
Finns det något under resan hittills som etsat sig fast i minnet lite extra?
– För mig var det när jag surfade för första gången på Bali. Jag hade drömt om det länge och så klarade jag det på första försöket. Det var en fantastisk känsla och jag gör gärna om det igen. Det är fina vågor här utanför just nu, så förhoppningsvis kan jag hyra en surfbräda igen och ge mig ut på egen hand, säger Magnus.
– Vi har också haft fina upplevelser tillsammans. Exempelvis gick vi upp för riktigt branta trappor på Sigiriya-berget i Sri Lanka till ett fint gammalt palats, där det var en riktigt häftig utsikt. Sedan har vi varit på elefantsafari och det var något som Maja tyckte väldigt mycket om. Vi satt i över en timme och såg på elefanterna som gick alldeles intill oss. Det var en riktigt härlig och rofylld upplevelse.
Om de innan de reste iväg hade några funderingar på hur det skulle vara att resa med Maja som vid avresan var 18 månader så har den oron kommit på skam.
– Det funkar bra, hon har nog bäst av alla. Eftersom vi är hennes trygghet i livet är hon nöjd, glad och lättsam och oavsett om vi tar ett flyg, en taxi eller tuc-tucs så hänger hon glatt med. Det viktigaste är att se till att hon får mat och sömn annars kan vi göra som vi vill. Det är verkligen härligt för henne, inte minst för att hon nu får så här lång tid med både sin mamma och pappa nära hela tiden. Vi hoppas att det kommer att bli bra start i livet för henne, säger Pernilla.
Så här mitt inne i den halvårs långa resan finns vardagen någonstans I bakhuvudet, även om de gör sitt bästa på att hålla den på avstånd ett tag till.
– Vi har börjat fundera på hur vi ska klara av att komma hem igen efter att ha upplevt så mycket. Kommer vi drabbas av någon “efter-rese-depp”, hur kommer den att bli, tänk om krocken med vardagen blir för stor? Men nu har vi fortfarande så mycket framför oss fortfarande, så vardagen med jobb och förskola får vi ta itu med senare. Det kommer nog ordna sig och vi lever i nuet än så länge, säger Pernilla.