"Vi gör inte vårt jobb"
En arg man, men också en person som har nära till skratt. Så beskriver Tomas Polvall utrikeskorrespondenten Robert Fisk när de två träffas för ett samtal i grannlandet Norge.
Foto:
Hur hamnade du i Mellanöstern?
- Jag jobbade för The Times. Tidningens korrespondent hade träffat en rik italienska och skulle gifta sig. Hans blivande hustru ville inte inleda äktenskapet i inbördeskrigets Libanon. När jag blev erbjuden jobbet fick jag veta att det skulle bli ett äventyr med mycket sol.
Med ett skratt medger Robert Fisk att det har blivit så. Han skrattar ofta. Förmodligen är det en nödvändig balans till den vrede som är hans mest använda ammunition. Han är som en kulspruta laddad med ord. Hans ordsalvor fyllor tidningssidorna i The Independent och de böcker han skriver. När jag träffar honom i Hell utanför Trondheim, dit han flugit direkt från Beirut för att föreläsa för nordiska frilansjournalister, hoppas jag att han ska vara lika arg i verkligheten som i sina tidningsartiklar. Jag blir inte besviken.
Hans vrede har många måltavlor, till de mest frekventa hör Bush, Blair och andra makthavare som gjort vår tid till krigens tid. Lika ofta kritiserar han korrupta arabiska politiker och bristen på demokrati i Mellanöstern. Värst råkar kollegor ut, dock alltid omtalade som vi.
- Vi gör inte vårt jobb. Jag har alltid uppfattat mitt jobb som att rapportera sanningen. Amira Hass, en israelisk journalist, som under många år kritiserat Israel, sade att vår viktigaste uppgift är att ifrågasätta och kritisera maktens män. Jag insåg omedelbart att hon har rätt.
Du har ofta kritiserat Tony Blair.
- Med rätta. Det som förvånat under alla år är att han klarat sig så väl i medierna. I likhet med Bush framställer han sig själv som en kristen. Varför gav Gud aldrig Tony Blair några råd innan angreppet på Irak? Därför att Tony Blair själv tror att han är en Gud. Det märkliga är att vi journalister inte har brytt oss om att granska hans lögner. Vi låter honom undkomma. Det är förfärligt. Vårt jobb är, som Hass sade, att kritisera makten. Istället refererar vi deras lögner.
Robert Fisk gör en kort paus och letar bland sina papper för att hitta en tidningsartikel från Los Angeles Times. När han hittat den läser han högt och betonar varje gång det i texten står "enligt officiella amerikanska källor". Till slut låter det som en kulspruta där varje knall är orden "enligt officiella amerikanska källor".
- Vad är det för journalistik? Los Angeles Times! Tidningen borde heta US Officiell Times istället. Och så undrar vi journalister varför förtroendet för journalistiken inte är större! Vi borde självfallet vägra att skriva på det här sättet. Jag har stöd från min redaktion och frihet att skriva och röra mig som jag vill. Jag skulle inte riskera mitt liv om det inte var så. Varför de amerikanska journalister som inte får skriva sanningen riskerar sina liv kan man fråga sig.
- Allt detta snack om att vi skulle offra oss är struntprat. Nu börjar röster i USA höras att det som kan rädda landet är en stark man vid makten tills landet blir moget för demokrati. Vad vi bevittnar i Irak är en kollaps av en civilisation. Det fanns en civilisation innan USA började bomba. Jag tror att Irak vill ha frihet, men främst frihet från oss. Vi kommer alltid beväpnade till tänderna när vi talar om att vi ska introducera demokratin. När jag var i Bagdad nyligen kom en bagare fram till mig och frågade varför USA var militärt närvarande i Mellanöstern och Centralasien. Jag tog upp min anteckningsbok och skrev ner namnet på länderna han räknade upp och blev förvånad när jag insåg hur många det är. Jag visste inte hur jag skulle svara. Problemet är att ingen av oss journalister försöker besvara sådana frågor. Vi ställer dem inte ens. Istället väntar vi på nästa tråkiga presskonferens med Gordon Brown.
Du har bott i Beirut i trettio år. Hur ser du på situationen i Libanon just nu?
- Tillståndet har inte blivit bättre. Hezbollah är tillbaka. De bygger redan anläggningar för nästa krig. Varje morgon när jag vaknar i mitt hem i Beirut undrar jag var i Mellanöstern bomber ska sprängas. Tony Blair, som har ett uppdrag i Mellanöstern, har inte ens varit i Gaza. Den största skillnaden under de 32 år jag har varit verksam i Mellanöstern är att araberna inte längre är rädda och att de hatar västern. Hur har det kunnat hända? Det värsta är att kristna i hela Mellanöstern håller på att ge sig av. Att det främst är en följd av USAs katastrofala politik i området är uppenbart. Vad som kommer att hända i Libanon är svårt att säga. Efter att ha levt där i mer än trettio år är landet mer ett mysterium för mig i dag än när jag anlände. Landet är en Rolls Royce som drabbats av körförbud.
- Problemet är att vi inte frågar varför. En vanlig brottsutredning startar med försöken att finna ett motiv. Varför är en nödvändig fråga, men under krigen i Mellanöstern anses det, enligt makthavarna, inte passande för journalister att ställa frågan. Varför det är så bör vi fråga oss.
Du återkommer ständigt till USAs och Storbritanniens oförmåga att lära av historien.
- Avgörande för Västs katastrofala politik i Mellanöstern är bristen på kunskaper om de misstag som har begåtts, och arrogansen och oförmågan att planera. Jag är ingen beundrare av Churchill, men har stor respekt för hans förmåga att förutse vad som skulle hända i framtiden, inte minst i Mellanöstern. Han förutsåg katastrofen som skulle följa vid skapandet av en judisk stat mitt i arabvärlden.
Hur var det möjligt för USA och Storbritannien att fatta beslut om att invadera Irak?
- Varken Bush eller Blair har varit i krig. Journalister ser krig och när vi skriver om krigets blod hatar de oss. De vill inte ha blod på tidningssidorna och på teveskärmen. Istället vill de ha fritt fram att upprepa sina lögner om varför det var nödvändigt med krig. Finns det någon som tror att vi skulle ha invaderat Irak om landets största produkt var sparris och inte olja? Amerikanerna måste lämna Irak och de kommer att lämna Irak, men de kan inte lämna landet. Därför färgas sanden av blod. Vi har intet lärt av historien därför att vi inte har läst vår historia. Hela historien visar att vi kommer att förlora.
Så jobbar vi med nyheter