Har ni märkt av ett ökat engagemang för att hjälpa flyktingar den senaste tiden?
– Ja, folk ringer och frågar vad vi gör för flyktingarna som kommit till Luleå de senaste dagarna och jag svarar att vi inte har någon verksamhet för det. I onsdags var det en av dem som berättade att det kommit 150 flyktingar till Luleå kvällen innan, utanför Migrationsverkets regi. De fick kläder och mat när de kom tack vare privatpersoner. Men jag brukar också poängtera att vi har andra verksamheter där vi hjälper flyktingar. Vi har vår LAIF-grupp som arbetar med flyktingar och ensamkommande flyktingbarn, och vi har språktränarna som också hjälper nysvenskar. Så vi gör ju någonting även om vi inte hjälper just dem praktiskt.
Varför hjälper ni inte flyktingarna praktiskt?
– Vi har inte ställts inför det faktum att det finns flyktingar i Luleå sedan 80-talets Balkanflykt, det kom först i veckan, och de här stannar inte heller utan fortsätter vidare. De som funnits i Luleå har alla haft asyl, så det är en av anledningarna.
– Röda korsets arbete är alltid riktat och bygger på att det finns en efterfrågan och en mottagare. Det måste vara förenligt med Röda korsets grundprinciper och förankrat i styrelsen. Det måste också finnas en person som är beredd att hålla i verksamheten utan ersättning och vi måste ha på fötterna innan vi sätter igång någonting, det går inte att bara hitta på egna saker. Så det är svårt för oss att göra något om vi inte vet att det kommer flyktingar i god tid innan. Om vi får en förfrågan, vet att behovet finns och hittar volontärer, så visst ställer vi upp. Vi är alltid beredda att starta nya verksamheter men vi behöver frivilligledare och volontärer och kommer att annonsera efter det. Just nu söker vi frivilliga för att kunna starta upp en läxläsningsgrupp för de ensamkommande flyktingbarn som redan finns i Luleå, aktiviteter på asylboenden och besöksverksamhet.
Vad händer med flyktingarna i Luleå?
– Jag har pratat med Migrationsverket och enligt dem så åker flyktingarna vidare till Finland så fort de får möjlighet och de har inget med Migrationsverket att göra. Vi har inte fått någon efterfrågan om att hjälpa dem eftersom de bara kommer hit tillfälligt.
Vad tycker du om de privata engagemang som dykt upp?
– Det är jättebra att människor vill hjälpa. När det kom så plötsligt är det bra att privatpersoner engagerar sig, för när det gäller Röda korset och andra organisationer tar det längre tid och sker på andra sätt.
Hur kan man som privatperson hjälpa på bästa sätt?
– Alla privatpersoner som vill skänka kläder och allt det handlar om – gör det genom de kanaler som finns för det! Om någon känner sig mogen att starta en grupp för att hjälpa flyktingar får de gärna komma hit, men det måste finnas någon som är ansvarig för att det ska fungera. Vill man ge pengar bör man ge till 90-konton, då vet man att det går dit det ska. Sedan tycker jag att man tar kontakt med de hjälporganisationer som finns och sänder sin hjälp den vägen.
Hur mycket pengar har ni skänkt i år och var har de gått?
– Vi har skänkt 63 000 kronor hittills, till Syrien, Nepal och människor på flykt. Jag räknar med att det kommer att bli cirka 400 000 till 500 000 kronor innan året är slut.
Bilden på den döde flyktingpojken Aylan Kurdi som flutit i land på en strand har nått stor spridning i sociala medier, har du sett den?
– Den är hemsk, jag har fem barn själv. Det är fruktansvärt det som händer där nere, det måste lösas på något sätt. Folk ska inte behöva fly från sina hem.
Vilken betydelse tror du att den bilden har haft?
– Den har betytt väldigt mycket, de flesta människor reagerar på den. Det är ett nytt liv som släckts och det är inte rätt. Alla som har barn kring sig kan ta det till sig. Det kommer så nära. Vi måste naturligtvis ge dem hjälp. Alla måste hjälpa till i den kris som råder, vi lever ju i samma värld.