De frågar dig om en dag i veckan och du får något ängsligt i din blick. De frågar dig och du ryggar tillbaka. De frågar dig och du har fått nog.
Under årets 8 760 timmar kan du inte tänka dig att göra några avkall. Att en onödig mängd timmar går bort i baksmälla bekymrar oss inte. Men det där med en dag i veckan får dig att brista.
Som du skyr. Som du hatar. Som till och med får riksorganisationer och politiska organisationer att tappa förnuft och sans.
Vad handlar det om?
Jo, en grupp människor vill påkalla vår uppmärksamhet på att vi äter för mycket kött och att vi, eller snarare våra barn och ungdomar i skolåldern, borde få äta grönt en dag i veckan.
Nu kokar det i pallet på många. Vad helvete! Vem ska bestämma över mig? Jo, kanske någon faktiskt ska bestämma över oss och att denna någon kan kallas miljö, hälsa och välbefinnande.
Det är inte mycket begärt att våra barn och ungdomar får äta grönt en dag i veckan. Och kanske smittar det av sig på oss vuxna.
Jo, det smittar. Min äldsta dotter är vegetarian. Jag är det inte, men märker att jag mer och mer föredrar vegetariskt. När jag åker till Berlin säger folk att jag ska käka Currywurst. Det har jag aldrig gjort. Däremot äter jag gärna vegetariskt. Berlin är ett himmelrike för vegetarianer.
I Indien är den köttsliga ordningen bakvänd. Vill du äta kött ska du leta efter restauranger med skyltar Nonveg. Perspektiv. Indien har nära en miljard invånare. Perspektiv.
I Sverige försvarar vi frenetiskt vår rätt att äta hamburgare. Frågan är till och med överordnad den om våra ungdomar har bra arbetsvillkor eller inte. Ledande politiker lovordar köttet och prisar företaget där deras egna söner och döttrar inte jobbar.
Så kanske är en köttfri dag i veckan mer än vad svensken tål? Men om så: vad kan – eller törs – vi i övrigt kräva när vi inte verkar tåla några utmaningar alls?
I höst går vi till val och om jag tolkat alternativen rätt handlar det om en köttig hamburgare men att vi inte riktigt är överens om dippen.
I den kontexten är en köttfri dag i veckan ett stort steg, speciellt när vi vill så mycket annat också. Visst vill vi?