Här i Sverige var det ända in på 1900-talet inte tomten utan en person utklädd till julbocken som kom med julklapparna. Tomten, eller hustomten, var en liten och vresig varelse som blidkades med julgröt och inte var han rödklädd. Viktor Rydberg beskriver honom i dikten "Tomten".
Den nutida jultomten är en ganska modern företeelse som spritts över större delen av världen kallad Santa Claus. Det är en förkortning av S:t Nikolaus som var ärkebiskop i nuvarande Turkiet på 300-talet och sedermera helgon. Han var känd för sin givmildhet framförallt mot barn. Katolska kyrkan firar hans dag den 6 december då man klär ut sig till honom i röda kläder och ger presenter till barnen.
På 1800-talet blir han i en amerikansk dikt välgödd, rödklädd och med vitt skägg och dragen av renar. Luvan kommer lite senare och den nu nästan standardiserade bilden av tomten fullbordades på 1930-talet i Coca cola-annonser ritade av svensk-finskättlingen Haddon Sundblom som kanske var påverkad av nordisk tradition.
I amerikansk tradition bor han på Nordpolen medan vissa vill ha det till Rovaniemi, Pajala eller andra ställen som vill slå mynt av det. Onekligen en exotisk boplats och ovanliga husdjur för en turkisk biskop.
Julen är (har varit?) en kristen högtid till åminnelse av Jesu födelse, men nog är det lite förvirrande att den infaller vid olika tider. Dessutom firas den i länder med annan dominerande religion. Placeringen i slutet av december anses av många ha ett samband med det gamla hedniska midvinterblotet.
Här i Sverige kommer tomten på julafton, egentligen är aftonen före helgen men har under 1900-talet blivit den stora högtidsdagen. I många länder kommer tomten eller Santa Claus på juldagen eller under natten före.
Minnet av Jesu födelse yttrar sig i julkrubbor, ett stall med Maria, Josef och Jesusbarnet liggande i en matho, krubba. De uppvaktas där av de tre vise männen. Visserligen övernattade familjen i ett stall vid Jesu födelse första natten men fick sedan plats i ett hus där de var då de vise männen kom efter ett okänt antal dagar, tretton enligt vår tradition.
Ingenstans i bibeln anges antalet, i olika källor och traditioner från tre till tolv. Vår allmänna uppfattning om tre torde komma av att de hade tre gåvor, en var.
Inom den västliga kyrkan fick de till och med namn, Kasper, Melker och Baltzar. Ibland benämns de som konungar och trettondagen kallas ibland för Heliga tre konungars dag. Troligtvis var de stjärntydare, astrologer eller astronomer, som sändes ut för att undersöka det ljusa himlafenomenet. Om de var visa framgår ej.
Den traditionella julmaten är lika förvirrande. I nyligen publicerad undersökning av vad de tillfrågade helst kunde avvara av julmaten låg syltor, lutfisk och grisfötter i topp. Just de tillsammans med dopp i grytan, gröt och sill var fram till 1900-talets början de traditionella rätterna. Grisen slaktades till jul och av den gjorde man olika rätter, lutfisken hörde ihop med fastan. Under fastan fick man äta fisk och julaftonen var gammalt tillbaka en fastedag inför julfrosseriet.
Den julmat som man i undersökningen helst inte ville avstå från var köttbullar, prinskorv, skinka och Janssons frestelse. Märkligt, som om de är speciella för julen och inte äts året om. Traditionella är de definitivt inte, skinkan blir vanlig under 1900-talet, köttbullarna på 1970-talet, prinskorvarna ännu senare och Janssons frestelse är ju en 1900-tals ”uppfinning”.
Snart slår kanske julpizzan eller jultacos igenom och hör julen till.