Den är belönad med det internationella Man Booker-priset och är Han Kangs genombrott utanför Sydkorea. Ibland går det inte så snabbt. "Vegetarianen" kom ut i Sydkorea redan 2007, men det skulle alltså dröja nästan tio år innan den uppmärksammades och prisades utanför hemlandet. Och så nu också i svensk översättning.
Det är en fint berättad skildring där dramat återges utifrån tre olika berättare som alla har ett förhållande till huvudpersonen Yeong-hye. Denna tystlåtna kvinna upplever en dag drömmar om blod och brutalitet, om djur hon ätit och köttresterna hon bär i kroppen.
Hon bestämmer sig för att bli vegetarian. Det gillas inte av hennes närstående. Vegetarian kan man bara inte bli, i vart fall inte i Sydkorea. Det går så långt att hennes far handgripligen och med våld tvingar i henne en köttbit.
Den första delen av boken är det makens berättelse, en fyrkantig typ med målet att lyckas i arbetslivet och inte klarar en hustru som vill leva sitt eget liv, inte vara en skugga i bakgrunden. När hon så en dag blir en egen människa med en egen vilja så klarar han det inte. Dessutom vill hon inte längre ligga med honom.
Så finns där svågern, gift med Yeong-hyes syster. Han är videokonstnär och sexuellt attraherad av sin svägerska. Han presenterar sitt konstprojekt där hon ska vara huvudpersonen och hon målar hennes kropp med blommor i starka färger. Det passar Yeong-hye. Han målar också en naken man i full blomprakt och avsikten är att han ska ha samlag med Yeong-hye under videoinspelningen. Men mannen ångrar sig.
I stället har svågern själv sex med Yeong-hye och när det avslöjas med blommor och allt blir båda föremål för psykiatrisk tvångsvård.
Vid det laget får systern ta över berättelsen om Yeong-hye, som inte längre är vegetarian. Hon är besatt, slutar helt att äta, säger att hon inte behöver mat. Hon yttrar inte många ord, men förefaller nöjd med sin självsvält. Hon behöver ingen mat.
Omgivningen har tidigare inte visat några känslor utöver aggressioner och de två tidigare berättarna har gått vidare i sina liv. Kvar finns systern, hon som regelbundet upprätthåller kontakten och kämpar för att Yeong-hye ska tillfriskna. Hon når aldrig sin syster bakom sjukdomsfasaden och hennes kamp är förgäves.
Här är inte slutet gott och allting gott. Romanen går så mycket längre än sin titel, det blir en tragedi om en människa som upptäcker något ont i sig själv och går under i försöken att befria sig från det onda. I stället befriar hon sig från sitt eget liv.
Det är egentligen rätt och slätt en sjukdomshistoria men där läsaren har tolkningsföreträde i att försöka finna strimmor av något friskt i det till synes sjuka. Kanske har Han Kangs berättelse något därunder som hon försöker men inte förmår skicka upp till ytan och delge läsaren. Det är något som saknas och vi blir liksom lämnade i sticket.