Selma Lagerlöf, Ivar Lo-Johansson, Tomas Tranströmer och Karin Boye tillhör några av de litterära förebilder som lotsat många genom barndomens kunskapstörst och läshunger. Som vidgat perspektiv, manat till eftertanke, avskräckt eller tröstat. Fått många att förstå sig själva och andra. Som, kort sagt, berört oss med sin litteratur.
Hur ser framtiden ut? Kommer vi att ha heltidsförfattare som kan tolka samtiden med den skärpa och insikt som behövs.
Förhoppningsvis. Ändå ser inte statistiken nämnvärt ljus ut. Av författarförbundets medlemmar är det bara tolv procent (350 personer) som uppger att de är heltidsförfattare, det vill säga som ägnar mer än 75 procent av sin verksamhet åt litterärt arbete.
År 2004 var siffran 29 procent (700 personer), vilket var en ökning från 1993-års siffror om 470 personer.
Nu tänker ni att vissa författare ändå tjänar väldigt bra. Det stämmer för en liten grupp. Men för den största delen av författare gäller att bli hänvisad till en medianlön betydligt understigande medelinkomsten för befolkningen (20–64 år).
Det gestaltade, skönlitterära ordet har mått bättre i ekonomisk mening.
Skönlitteraturen – skriven eller översatt – har starka värden i sig. Den är ofta nyckeln till att förstå djupare texter. Den bidrar till läsförståelse och därmed också till att kunna ta del av samhällsinformation. Just den förmågan har minskat bland svenska 15-åringar, bland vilka framtida makthavare kommer att rekryteras.
I Sverige har vi något som kallas besvärsrätt. Det betyder att du skriftligen kan ha invändningar mot olika myndigheters beslut, förutsatt att du förstår vad som är skrivet i beslutet och har förmågan att formulera dig. En ren demokratifråga som dagens skola verkar ta alltför enkelt på.
Varför ska våra barn och ungdomar läsa böcker om de inte ser vuxna göra det? Varför ska de gå till biblioteket om inte de vuxna gör det?
Hur många barn och ungdomar växer inte upp i hem utan bokhyllor?
Hur kan denna dystra trend vändas? Ja, knappast om färre har råd att vara heltidsarbetande författare och översättare. För stackars Selma, till exempel, väntar ödet att bli ”hon på tjugan” som de flesta som tummar henne inte har läst. Dags att göra något, kära medborgare! Eller ska vi gå till historien som ett land av särskrivningar och bristande läsförståelse?