Varm historieskildring

BOKKrigets vindar över NordkalottenHenny Utsi ÅhlinFaun förlag

Foto:

Kultur och Nöje2009-08-06 06:00
Krigets vindar över Nordkalotten är en helt fristående fortsättning på Nordkalotten brinner som Henny Utsi Åhlin kom ut med 2006. Liksom Nordkalotten brinner bygger även den nya boken på noveller, närmare bestämt 25 stycken, där Utsi Åhlin förvandlat verkliga händelser till skönlitterära berättelser.
Det märks att researchen varit gedigen. Utsi Åhlin kan måla upp miljöer som är både verklighetstrogna och färgstarka, och krydda dessa med små detaljer ur vardagen som ger berättelserna än mer att stå på. Hon känner till inte bara krigets skeenden, utan också hur människorna levde och tänkte; skräcken, ångesten - men också glädjen, som man på den tiden var noga med att ta vara på.
Vissa karaktärer är direkt hämtade ur verkligheten - en del berättar till och med sina livs historier - som till exempel Dagmar Lood. Jag tror nämligen att just den karaktären bygger på Dagny Loe som tidigare figurerat i Gunilla Breskys dokumentär En grå filt med broderade blommor - likheterna är slående.

Vi möter människor från fyra länder; Sverige, Norge, Ryssland och Finland. Under tiden för Utsi Åhlins noveller - 40-tal - befann sig Ryssland och Finland i konflikt och det är intressant att se hur hon lyckas skildra de båda sidorna på ett opartiskt sätt. För det finns ju mer likheter än skillnader mellan de ryska partisanerna och de finska soldaterna. Trots skilda åsikter var de alla människor, med mänskliga behov, rädslor och drömmar.
Några av de som Utsi Åhlin skildrar i Krigets vindar över Nordkalotten är aktiva deltagare i kriget och brinner för sin sak. Några är aktiva, men ofrivilligt. En stor del av människorna är rätt och slätt sådana som fallit offer för kriget.
För det var tiden när folk fick lämna hus och hem för att fly hals över huvud som familjen Järvinen gjorde och tiden när det inte gick att bli kär i fienden, som i Joruns, tysketösens, fall.
Utsi Åhlin skildrar gerillaverksamhet, motståndsrörelser, sibiriska fångläger, bombräder, evig kärlek, mod, rädsla, barmhärtighet och kampvilja med varm gnista och välartikulerat språk som förflyttar läsaren rakt in i händelsernas centrum. (Dock blir det ett litet minus i kanten för de återkommande korrekturfel som stör läsningen.)

I förordet står att läsa att hon velat skriva boken inte mest för att skildra de politiska skeendena ur historiskt perspektiv (även om hon också gör detta med den äran), utan för att sätta ord på de olika livsöden hon stött på under sina efterforskningar. Det är en viktig uppgift hon tagit på sig, och lyckats med. För vad är krig om inte människoliv slagna i spillror?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!