Ibland krävs det grindvakter, någon med modet att säga att kejsaren kanske inte är helnäck, men åtminstone alltför lättklädd.
Det är bra för kejsaren och bra för undersåtarna. Det hade varit bra för Karin Wegsjö och det hade varit bra för skådespelarna, och för publiken som lockas till pjäsen Bäst före? Om kärlekens hållbarhet.
Den är samproducerad av Teater Västernorrland och Norrbottensteatern. Wegsjö har skrivit manus, regisserat och skapat scenografin och det låter som en budgetsatsning för att klara en krympande budget. Den borde inte ha gjorts.
Pjäsen börjar med att Jacques Brel projiceras på ridån och han sjunger ”Ne me quitte pas”, på svenska ”Du får inte gå”, och det är ingen dålig start. Sedan, när ridån går upp, förloras den brelska magin och allt blir platt.
Det handlar om en parterapeutisk behandling och där paret får fylla i var sitt frågeformulär om sitt förhållande.
Deras svar varvas med inspelade, bildlösa intervjuer med människor som får berätta om sina erfarenheter av kärlekens hållbarhet. På scenen får skådespelarna sitta som scenografiska element under uppläsningarna. Det blir lika upphetsande som ett program från Utbildningsradion.
Det är inte bara ljud som spelas upp. Därtill återkommande videouppspelningar där pjäsens verkliga skådespelare går in och ut genom första aktens fyra dörrar. Varför blir man inte klok på. I andra akten finns det, tack och lov, bara en dörr.
Sedan är allt så väntat och korrekt, det uttalas att kärleken är en konst och liksom annan konst kräver den övning, att kärleken är en aktivitet, att förmågan att älska sig själv är nödvändig för att kunna älska någon annan, att man ska älska sin nästa som man älskar sig själv, att övervinna självupptagenheten och, ja en rad andra klichéer.
Vi får också små smakprov på anledningen till att pjäsens parrelation knakar, att mannen ledsnat på tacos varannan fredag och att han hatar mys, att han söker värmen hos sin kvinna som beskriver hans lår som ”stockar” och hans fötter som kvistiga vedträn. Det där sista är det enda oväntade som uttrycks i denna pjäs.
Teaterföreningar i Norrbotten protesterade i höstas mot att Norrbottensteatern ställer in länsturnén med Bäst före? Om kärlekens hållbarhet. Så här efter premiären bör teaterföreningarna snarare vara tacksamma, för teaterkonstens skull.